Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gi ekland och dess öar.
57
våld. Utnämnd af kejsar Henrik den IV (i Tyskland) till
hertig af Naxos och af Ægeiska hafvet (hvars största öar
han likaledes eröfrar), bygger ban kloster och kyrkor, och
regerar enväldigt med hjelp af den romersk-katholska
kyrkan. De frankiska herrarne bli feta på den rika jorden,
deras borgar genljuda af bägarnes klang, af muntra
bardalekar och sånger. Deras tapperbet gör dem aktade af
christna och af turkar. Hertig Nicolo Sanudo kämpar, år
13 80, så tappert mot turkarne, att deras flottor ej våga,
under hans regering, lemna Asiens kuster.
Men hertigarne af Sanado tömde bacchus-bägaren så
att de glömde ridderliga dygder. De hade blifvit feta,
men folket hade under deras välde blifvit allt magrare.
Som parasiter sögo de den sköna jord, som närde dem.
En del missnöjda, "magra", bland folket klagade för
Turkiets sultan öfver hertigarnas förtryck i det de på samma
gång framhöllo Naxos’ skönhet och rikedom. Soliman den
praktfulle lyssnade härtill med välbehag. Den trettionde
hertigen af Sanudo anropade sultanen om hjelp mot sina
undersåter och beseglade härmed sin dom, liksom han
beseglat sin ovärdighet genom utsväfningar af alla slag.
Soliman tillegnade sig Naxos och utnämnde sin
hof-bankier, en jude, till hertig på ön. Denne öfverlemnade
sin makt åt en fransk ädling, vid namn Coronello, som
säges ha styrt Naxos med "vishet och rättfärdighet". Dock,
under Turkiets välde blomstrar icke länge någon stat.
Okunnighet och godtycke förqväfva frihet och bildning.
Freden blir ett stillestånd, under hvilket lifvet möglar och
menniskan sjunker till planta eller djur. Enväldets spira
lägger sig förtryckande öfver allt fritt, allmänligt lif.
Så skodde det på Naxos och dess syskonöar, liksom med
allas bildnings-moderland, Hellas. Ett tungt,
ogenomträngligt förhänge faller öfver deras lif för århundraden.
Att den heliga elden från förfädrens Prytaneum
under denna tid dock fortlefvat på folklifvets innersta härd,
det bevisar, äfven på Naxos, folkets trogna blifvande vid
ain religion och sina seder, så olika turkarnes, och
sednast öarnes ärofulla del i grekernas frihetskamp. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
