Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gi ekland och dess öar.
65
Santa Maria:
Paros redd den 2 7:de Augusti.
"Santa Maria, Ora pro nobis ’! skulle jag sucka om
jag vore katholik. Ty här ligga vi nu, nästan
skeppsbrutna, pà en naken, ohygglig udde af Paros, med ett
trasigt, nedrökt kapell till enda skydd mot nordanstormen,
som hviner omkring oss så vildt som någonsin. Vinden
lofvade ändå godt i förrgår afton, d. v. s. den somnade
alldeles. Men i morgongryningen var den uppe, blåste från
nordvest och dref upp vågorna, så att vi, efter att ha
brottats ett par timmar med de fräsande najaderna, måste söka
skydd vid Paros’ redd, i Santa Marias knappa hamn, der
Léon nu vaggar oroligt af och an. BrisBeis för oss
lyckligt i land emellan utlöpande klippblock.
Det ruinerade kapellet på stranden inredes till bostad
åt oss. Våra beskedliga matroser skära, på min anmodan,
en stor mängd qvistar och grenar af den låga
therebint-busken, som äfven här pryder den magra, sandiga jorden;
med dem stoppar man igen hål och refvor i kapellets
murar, med dem betäcker man jordgolfvet, öfver dem bredes
ett segel, derofvanpå lägges en stor, fyrkantigt huggen sten
såsom bord i midten af kapellet, och vid väggarne göra
vi oss en divan af kappsäckar, kuddar och schuwlar. Det
ser alls icke otrefligt ut. Om aftonen tändes en liten lykta
af Marienglas och sättes fast vid en af kapellets murar.
Derute lyser månen i första qvarteret. Utanför och i skydd
af kapellet’ göra vi upp eld, koka thevatten, och samlas
sedan, jemte vår kapten och grammatevs, till en munter
qvällsvard omkring vårt improviserade bord. Så kommer
natten. Med dragna sablar och med bössor gå tvenne af våra
matroser vakt bela natten, för att skydda vår nattro; ty
kapellet har ingen port, och endast två och tvåtredjedels
väggar, jemte ett bvälft tak öfver dem.
Fr. Bremer. Resa. VI. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
