Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Befrielse. Piräus. Minnen från franska occupationen. Themistokles’ graf. Behof af en jernväg. Poros och dess lejon. Trözén och dess orangelundar. Vinskörden. En grekisk husmoder. Poros’iska flickans hemgift. Åter i Athén. Politisk jäsning. Syriska flyktingar. Grekernas stora idé. En ändå större. I mitt hem. Ny utflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Fyrationdeandra stationen.
ofvanför grafrummet äro flera stycken af kolossala, groft
huggna pelare, dels ännu stående, dels omkullfallna, som
tyda på ett tempel — kanske ett "Heroum" — af jettelika
proportioner. Några steg högre upp är en fyrbåk, hvars
låga lyser de sjöfarande.
Hela landt-tungan är nu en öde klippmark, men
öfverallt der stöter man på gamla murar, märken af
husplatser och af monumenter, hvilka visa att klippgrunden
fordom varit starkt befästad och bebodd. Det var på den
tid, då Themistokles och Aristides lefde och med sina
bedrifter grundlade Athéns odödlighet i menniskoslägtets
häfder, Themistokles genom sin hjeltekraft, Aristides
genom det ändå högre hjeltemod, som lät honom glömma
en-skildta oförrätter för att i farans stund räcka sin ovän
handen till kamp för det allmänna bästa. Derföre äro
ock bådas namn oupplösligt förenade i Athéns första
stora seger, drabbningen vid Salamis.
Themistokles’ rena ära fläckades sednare genom hans
ombytlighet, och hans folk, ombytligt såsom han,
bannlyste den man, som det nyss förgudat. Döden kom med
sin försonande makt. Athen återförde sin bannlyste
hjeltes ben, gaf dem rum i moderjorden och ett ärofullt
minne på den strand han försvarat. Der lefver det än i
dag. När natten kommer tändes ljuset, som öfver
Themistokles’ graf lyser seglaren och visar honom hamnen.
Det ljuset kastar ock sin ensliga stråle i vågen, som
sköljer rummet, der hjelten låg. Att Ättikas små barn nu
bada der, såsom i en tryggande faders-famn, synes mig
vara en rörande sinnebild, skönare än någon bildstod, än
någon folkfest till hjeltens minne. Dock borde det ej ske
— såsom nu — utan tanke derpå.
Det var en söndagseftermiddag, som min vänliga värd
i Piräus, Herr Buchner, förde mig på denna lustfärd i en
liten segel-båt. Vinden var knapp, färden derföre litet
lång, men aftonen obeskrifligt skön. När vi åter nalkades
Piräus brunno redan de färgade fyrbåkslågorna vid
dubbelhamnens inre inlopp. Under Venetianska herraväldet i
Grekland sågs ett kolossalt lejon, hvilande på en fotställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
