Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Lifvet på en grekisk ångbåt. Bekantskaper under resan. Den unge macedoniern. Den gamla frun. Åter i Athén. Grekiska bostäder. Nyheter från östern och vestern. Oro inomlands. Läsning och hemlif. Höstens ankomst. Ett Attiskt silkesspinneri. Promenader. Afresa till Parnassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
117
de varit. De lemnade efter sig en liten gosse, som
fördes till farmodern. Oin få månader dog äfven han. Den
sörjande enkan och modern hade ännu två blomstrande
döttrar qvar. En morgon spatserade båda ur hennes hus
och in i ett fransyskt, romerskt-katholskt kloster, som
länge arbetat på att fånga de två förmögna arftagerskorna.
Förgäfves bönföll den öfvergifna modern, förgäfves besvor
hon sina döttrar att återvända, att icke lemna deras gamla
moder, i hennes ålderdom och olycka, så alldeles ensam,
förgäfves. Hennes döttrar kände henne ej mer, de kände
nu blott en moder, nemligen den romersk-katholska kyrkan.
Efter genomgånget noviciat läto de viga sig till nunnor i
de barmhertiga systrarnas orden. Den gamla modern blef
med brustet hjerta allena i sitt öde hem. Blott en enda
vän hade hon der qvar, sin gamla engelska trotjenarinna.
Med henne lefde hon ensam nu sedan flera år.
Huru kan man lefva efter sådana hjertfrätande
sorger? frågade jag nästan förundrad. Jag blef det ändå
mer när jag, i Athén, lärde känna den gamla 70-åriga,
hårdt profvade modern, och såg i hennes bleka ansigte
(blekt såsom hade döden andats derpå) uttrycket af frid, och
stundom ett leende, som visade att hon kunde ännu vara
glad. Det veka röret hade böjt sig under stormen, och
derigenom bevarats från att brytas. M:rs L * hade
bjudit mig till sig på sitt gods i Eubea, och om jag ej fått.
ligga så länge i Santa Maria, på Paros strand, hade jag
äfven följt hennes vänliga bjudning. Men nu hade
årstiden blifvit sen, och mina resplaner tilläto ej ett längre
vistande på Eubea. Jag fann det vara en lycka för mig,
när, på min återresa från Thessalien, i Oreos’ hamn vid
Eubea, Fru L * kom om bord, bortjagad från sitt gods af
rödsoten och dödligheten i trakten rundtomkring henne.
Hon förde med sig sin trogna tjenarinna, som det tycktes,
dödligt sjuk. Hennes enda hopp om dennas vederfående
hade hon satt på ombyte af luft och vistelseort; hon
förde henne nu till Athén under det hon vårdade henne
med rörande innerlighet. "Om jag mister dig, Mary, så
har jag ingen mer i hela verlden, det vet du F — Välan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
