- Project Runeberg -  Lifvet i gamla Verlden. Dagboks-anteckningar under resor i Söder- och Österland / Tredje bandet, Sjette delen: Grekland och dess Öar /
129

(1860-1862) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grekland och dess öar.

129

öronlösa mannens, och räckte honom, mot alla sina
vänners inrådan, sin hand. Hennes förre trolofvade hade
stupat vid kap Kolia8, hon var nu fri, och hon blef * * *s
maka.

Ett par år derefter, olycklig i sitt äktenskap, såsom
hennes vänner det förutspådt, tillfrågades hon utaf en af
dem: ’huru kunde du, som hade att välja bland så många
bättre, just taga denne ***? Hvad såg du hos honom, som
så tjusade dig?’’

Jag vet ej", svarade hon nedslagen, "jag tror att
det var de der öronen!" Rörande uttryck af ett vekt hjerta,
värdt en bättre bihandling! Detta veka sinnelag är, så
har jag hört sägas, ett karaktersdrag hos grekiska qvinnor;
det är ett skönt anlag, men som måste sorgfälligt fostras
för att icke blifva ett fel.

Från höjden af det gamla Korinth njöto vi den sköna
utsigten öfver viken och dess omgifvande berg; men den
sjunkande solen tvingade oss snart att hasta åter till
stranden. Solen gick ned i mörkgrå moln, och det begynte
blåsa en häftig och kall vind, som blef allt häftigare och
kallare. När vi hunno ned till stranden var det fullkomlig
storm. Den nyss himmelsblå viken syntes nu svart med
hvitskummiga vågor. Våra saker hade redan blifvit förda
om bord och ingen bit syntes vid stranden. Det var
mörkt, ty månen förmådde ej göra sig väg genom molnen.
Några båtkarlar sade att de väl kunde skaffa oss en båt,
men med hvart ögonblick fordrade de derföre ett högre
pris. En ung, särdeles hygglig och artig grek på
ångbåtskontoret gjorde allt hvad han kunde för att bistå oss, och
lyckades slutligen, med Eparchens i staden tillhjelp, att
skaffa oss en båt, och roddare, som i det starka motvädret
kunde föra oss ut till ångfartyget.

Når omsider vår båt, — en rätt försvarligt stor —
med fyra roddare, låg vid den eländiga bryggan, färdig att
upptaga oss, lyste månen fram öfver en scen, förtjusande
för älskare af ovanliga och upprörda uppträden, men
för-förskräckande för dem, som afsky buller och bråk. Båten,
Fr. Bremer. Hesa. VI. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifigamla/6/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free