Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Fyrationdeljertle stationen.
som vi tingat och som skulle vara vàr båt, fasthölls mod
tåg vid bron under det att de fyra roddarne med sina åror
sökte hålla den upp mot vågorna, som åter och åter
slungade den mot stora stenar vid stranden, derunder fylldes
den, på underbart vis, med folk, som icke voro vi; ty vi
stodo allt ännu på bron utan att komina fram för trängsel
eller med utsigt att bli hörda under bullret af vågorna och
folkets sorl och skrik. Jag darrade till hälften af köld, till
hälften af den ångest, som alltid bemäktigar sig mig
under scener af oordning och bråk, vid hvilka jag måste
vara passiv. Ändtligen kom ordningen till oss. Jag satte
mig beslutsamt ned på kanten af bron och lät mig
mottagas af de första, bästa armar, som öppnnde sig mot mig.
De voro ett par duktiga sjömansarmar. Någon ropade
"bravo!", och jag satt på min plats i aktern bland en
mängd andra personer, men ändå beqvämt; så kom fru H*,
så herr 11 *, så unga Theodor, och så, jag vet icke hvilka
andra, tumlande, hoppande, huller om buller, ned i båten,
som blef öfverfall. Men allt ännu hölls den fast med
tåget vid bron, alltjemt stretade roddarne mot vågorna, som
slungade båten mot stranden, och allt emellanåt ljöd en
stentorsstämma, som skrek: Kyrios Galliopolos! eller ett
liknande namn. Det räckte visst tio minuter, innan Kyrios
Galliopolos kom och hvarunder vi på detta vis kastades
fram oeh tillbaka. Ändtligen syntes en bössa, ett par ben
i kamascher, ett par armar, en karl, och efter honom en
lång sabel, och vi hade Kyrios Galliopolos om bord.
Tåget släpptes, man ropade "kalli nykta!" (god natt) och
’’addios!’’ De fyra årorna lyftades högt och vi satte af i
full strid med vågorna och vinden. De förra gingo så
höga att de något imponerade på de pratlystna,
bullersamma passagerarne, som efterhand blefvo alldeles tysta.
Emellanåt sjönk båten så djupt emellan vågorna, att jag icke
begrep huru den kom upp igen. Det gjorde den likväl
utan att vi fingo af de vreda najaderna mer än några
stänk, och allt närmare lyste de klara, stilla ljusen från
ångfartyget på den svarta sjön. Efter en qvarts timma
voro vi vid fartyget, och samma starka armar, Bom hjelpt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
