Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
135
icke vackra, men kolossala, äro murar som anses hafva
redan före Homérs tid, utgjort den gamla staden Krissas
befästning på de ställen, der icke den lodrät uppstigande
klippan bildat naturliga, ointagliga fästningsverk. Murarne
äro af polygona (mångkantiga) stenar, af cyklopiska
dimensioner, och till en del välbehållna. Inom dessa gigantiska
lemningar står ett högt altare, äfven sedan urgammal tid,
på hvilket man läser en af tidens hand halft utplånad
grekisk skrift, som den lärde professor II. N. Ulrichs uttydt
sålunda:
"På det han må njuta oförgänglig berömmelse har
"Aristos upprest detta altar och åt Hera slagtat hornboskap
’samt åt den egendomgifvande Athéna hennes
offer-djur."
Längre ut på bergsplatån ligga ruinerna af en kyrka,
"de fjorton helgonens", som bär spår af medeltidens
bygnadskonst och kyrkliga sinne. Några utmärkt vackra
fönsterbågar med fint mejslade marmorprydnader äro ännu
väl bibehållna. Kyrkan, altaret, muren, alla inom samma
krets, stå här såsom symboliska minnesvårdar af historiens
och odlingens uppstigande metamorphos.
Vi redo längre fram. Vid rykande, varma källor, som
tycktes springa fram ur bergsväggen, lågo Kryseiska
qvinnor, tvättande och klappande kläder, och helsade oss gladt
då vi redo förbi. Vår väg gick nu uppför allt brantare
höjder, och blef temligen besvärlig genom dess dåliga
stenläggning och tvära vändningar. Men med hvart ögonblick
blef utsigten större och skönare öfver slätten med
olivskogen, öfver den Korinthiska viken, dess blomstrande
kuster, och öfver Pelopotinesens bergskedjor bortom dem.
Allt djupare under oss, syntes de förre, allt. högre stego
de sednare i skiljda vågiga linier, högst bland dem
Arka-diens högland med bergen Eurimanthus och det djerfva,
mångspetsiga Kyllene.
Parnassens topp se vi deremot icke; ty vi äro nu
midtibland Parnassens kullar, och de äro långa och många,
och, likt en monarks hofstat, dölja de monarken sjolf, när
man går att uppvakta honom i hans palats. Under alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
