Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Afton vid Korinth. En grekisk arftagerska. Skiftande väderlycka. Skön morgonfärd. Den heliga skogen. Delphi, dess källor och tempel. Oraklet. Amphiktyoner-rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Fyrationdeljertle stationen.
nom dem och läto se långt, långt in i deras hvälfda salar,
den högtidliga tystnaden, afbruten blott af små foglars
qvitter och af hàsthofvarnas döfva tramp på den mjuka
jorden, Bkönheten, friden af denna scen, jemförd med
gårdagsaftonens stormiga uppträde, de känslor, som stunden
och stället förde med sig — det var nästan för mycket
för ett litet menniskobröst. Visst är att ingen pilgrim
till Apollos helgedom fordom kunnat genomvandra den
heliga skogen vid Krissa med mera andaktsfullt rörda
känslor, än nu jag, som skulle b söka dess ruiner och som
icke alls trodde på Apollo. Men jag trodde på den Gud,
bland hvars förebud äfven ban var, och jag såg den
eviges skugga öfverskygga mig på min väg. Ty Guds
skugga genomvandrar naturen !" *)
Och denna skugga, huru helig och härlig syntes den
mig icke här, i olivskogens tempel. Endast Sverges
furuskogar och Danmarks bokskogar kunna jemföras med den.
Men olivskogens salar gåfvo skydd åt växter af
egendomlig prakt, höga, gyllne Solidagos och yppigt blommande
buskar af Agnus Castus lyste under de dunkelgröna
hvalfven och kantade vår stig. Trädens frukter voro af en
storlek, som jag ingenstädes ännu sett, och när de sköna
grenarne böjde sig ned öfver mig, bröt jag väl en och
annan, men kysste den också och fuktade den med
tacksamma tårar, som icke ville lemna mina ögon under denna
morgonridt. Den räckte väl öfver en timma, hvarefter vi
kommo till ett bredt bergspass, ur hvilket skogen tycktes
utgjuta sig likt en ström öfver slätten. Det. var floden
Pleistos’, under sommaren nästan uttorkade bädd.
Här började vi stiga uppför bergen på en i zigzag
gående väg. Om halfannan timma voro vi i den stora byn
Krissa (nu mera Kryso eller "den gyllne"), som med många
vackra hus, flera af dem två våningar höga, ligger bland
sina trädgårdar på breda bergsafsatser och ser glad och
rik ut. Vi redo här ut på en mot slätten framskjutande
afsats af berget, der man ser några ruiner. De äldsta,
*) Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
