Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
155
mående genom åkerbruk och kreatursskötsel (parnassiska
ostarne anses för de bästa i Grekland). Ilögre upp ha
byarnes folk sommarhyddor, der herdar och herdinnor bo
under sommaren, mjölka kreaturen och dikta bucoliska
(herde) qväden. Parnassens högsta topp, emellan 7 och
8000 fot öfver hafvet, kallades fordom Lykoreia
(vargshöjden), och der stod, i äldsta tider, ett altare, helgadt
åt den "Lykoreiska Zeus", till hvilken (tillägger sagan)
Deukalion offrade, då han på detta ställe landade med
arken och räddades ur floden. Ännu finnas vargar på
Parnassen, och jägare, som skjuta dem, kunna räkna på
belöning af de tacksamma herdarna.
I äldsta tider firade en del bacchantiska qvinnor,
"Thyader" kallade, under vilda danser sina orgier på
Parnassens höjder, hvarvid de söndersleto (säges det) med
egna händer bocken, som de här offrade åt Dionysos.
Under befrielsekriget var Parnassen bekant som ett hem för
Klephterna, och Thessaliern Odysseos hade der en grotta,
i hvilken man trodde att han nedgräft stora skatter.
Sednare bodde i bergets många hålor och grottor ett stort
röfvarband, som länge beskattade byarne och gjorde hela
nejden osäker till dess, för få år sedan, kung Ottos
rege-ring gjorde slut derpå. Emellertid ha klephter och
röfvare icke förmått jaga muserna från Parnassen. Dess
herdar och herdinnor äro än i denna dag naturliga poeter, i
hvilkas konstlösa, men stundom ganska uttrycksfulla
qväden den gamla grekiska mythologien går igen, förenad med
dagens (merändels tragiska) tilldragelser. I en sång är
det den gamle Charon i egen hög person, som brottas
med den unge herden, hvilken han träffar ute på marken
och kastar ned till jorden. Herden beder att få lefva blott
tre dagar ännu: "två för att äta och dricka, och en för
"att ännu en gång se sina anhöriga, sin unga hustru, som
"enkeståndet icke anstår, sina två små barn, som det ej
’’är godt att vara faderlösa". Sången slutar med
orden :
"Fåren vänta uti fållan, osten står i karet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
