Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Fyrationdeljertle stationen.
sägligt lifvande. Komma så de små pittoreska uppträdena
af halterna under vägen, då man vid friska källor hvilar i
trädens skuggor, låter djuren dricka och beta under det
man dukar upp sin måltid på gräset, och förfriskar sig
med mat och dryck och drufvor, så obeskrifligt
vederqvickande efter några timmars ridt 1
En sådan rast hade vi denna dag nära en källa, som
våra avojarder kallade "Tzukalades ’, der vi lägrade oss
på en gräsbeväxt kulle i skuggan af oliver, myrthen- och
therebint-buskar, medan våra hästar betade omkring oss
och våra avojarder utsträckte sig på den mjuka
gräsmarken.
Härifrån sågo vi Parnassens topp lik en stor,
silfvergrå, utbredd kupol, resande sig högt öfver den
dunkel-gröna skogstrakten. Ojemnheterna i berget liknade
jettetrappsteg; det är omöjligt tänka sig en mera symetriskt
skönt rundad kulle, än den som bildades af Parnassen,
sedd från denna sida.
Vi hade den ännu fullt i sigte när vi om aftonen
ankommo till staden Lebadia, Livadiens hufvudstad. För
att få husrum här vände vi oss till Dimarchen. Denne
var nu i Athén; men hans broder Kyrios Nakkos, en
ståtlig herre i fez och fustanell, öppnade för oss med
välvilligaste gästfrihet sin boning, belägen på toppen af en
ganska hög kulle inom staden. I denna vackra och
rymliga boning och från dess terrass hade man en vid utsigt
i vester af Parnassens sköna kupol, österut af den stora
kopaiska slätten med dess nu bortgömda sjö, och
nedanför berget af den parküka dälden längs med stränderna
af en brusande bergsflod. Trakten närmast staden såg
vänlig och bördig ut, det var vackert att se månen, nu
nära full, skrida fram öfver den stora scenen.
Inomhus sågo vi, utom Kyrios Nakkos, en vacker,
ung fru, två små gossar, tjocka sora välstoppade korfvar,
och fyra fruntimmer, som ingenting annat syntes ha att
beställa, än att, med armarna i skötet, gapa på oss under
det de sutto här och der i rummen. De tycktes höra till
den slags personal af halft tjenande, halft gästande anhö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
