Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
159
ledde grälet, som vållade mordet, hvilket åter födde så
svåra olyckor och så sköna sorgespel.
Det var också vid denna korsväg, som det
Parnassi-ska röfvarbandet för få år sedan blef kringrändt af
grekisk militär ocb nedskjutet. Man lemnade kropparne (40
till 50) obegrafna vid foten af klipporna, der de haft sina
tillhåll. Och det påstås, att åsynen af dessa obegrafda
lik, mer än något annat, bidreg att göra slut på
röfvare-väsendet i nejden. Ett vakttorn står på klippan för att
bevaka passet, och hela detta ställe har ett hemskt
utseende. Det är en värdig theater för ohyggliga
tilldragelser.
Vi kommo in i Livadien. Olivträd visade sig åter
på bergens nedre terrasser, nu Helikons. Tallskog krönte
dess bizarra kammar ocb klippor. Luften blef mildare.
Utsigten vidgade sig öfver en slätt, snarlik den romerska
campagnan, men mera enformig och plan, i fonden
omsluten af berg. Det var Livadiens slätt med den Kopaiska
sjön, hvars vatten nu alldeles gömde sig under vass och
tång. Vi redo fram mot denna slätt, i det vi lemnade
långt till höger "Hagios Lukas" med dess ryktbara gamla
kyrka — "den lilla Santa Sophia", bland (som det säges)
undersköna olivlundar — och till venster Chäronea, (nu
Kaprena), Plutarchs födelseort, på hvars fält forngrekerna
kämpade sin sista ärorika, fast olyckliga kamp mot
Phi-lippus af Macedonien, och der ännu lemningar af det
döende lejonets" monument vittnar om de tappras öde.
Luften var nu blefven alldeles mild, nejden vänlig
och ljus. Bakom oss reste sig Parnassen allt. högre,
befriad ur skymmande omgifningar, och visade allt skönare
och mera symetriska former. Helikons grönskande höjder
drogo sig tillbaka, men följde oss alltjemt på höger hand.
Stigen var god, så var ock min hvita gångare, och jag
kunde ej låta bli att tänka, att i ett land, såsom Grekland,
der vackert väder hör till regeln, är resan till häst det
angenämaste resesätt man kan tänka sig. Friheten, med
hvilken man ser omkring sig, friskheten af luften, som
spelar omkring oss, det behagliga af rörelsen, allt är out-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
