Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
171
f öre ock den sköna Helenco aldrig varit i Greklands
hufvudstad, ehuru hon mycket önskade att se dess härligheter.
Hon var ett barn af Thebe och hade aldrig ännu lemnat
dess område.
Efter många "Eucharistö!" och "Proskinö!" (ett
uttryck, som motsvarar vårt "ödmjukaste tjenare") och en
bjertlig omfamning af mig till den intagande Heleneo, som
hon gengälde likaså, stego vi till häst; och under rop och
hetsande af våra nya avojarder, som ville lysa med sina
hästar, bar det af i fullt traf genom den gapande, nyfikna
mängden på Thebes storgata, öfver det gamla Kadmeas
kulle och ned på det fria fältet.
Hettan blef der tryckande och ridten tröttsam, ehuru
jag nu hade en utmärkt god och lättförd häst, vackert
hvit, och försedd med tyglar och stigbyglar, hvilket är en
sällsynthet i Grekland.
Vi hade blott fyra timmars väg till Casa, en Khan
på gränsen emellan Böotien och Ättika, der resande
vanligtvis taga herberge öfver natten; men då vi i
solnedgången kommo dit funno vi den så svart och afskräckande,
att vi följde våra avojarders uppmaning att söka herberge
ett par timmar längre fram i en Khan, som de kallade
’ Poliokandoro", och som de sade vara "kalb, kalö!"
(mycket god). Casa ligger nära utgången ur ett bergspass,
och på en af de höga klippor, som utgöra liksom dettas
yttersta poster, ser man svarta, men ganska ståtliga
lemningar af en borg i inedeltids-styl, som fordom varit hem
för en gränsvakt. Den långt framlidna aftonen hindrade
oss att på närmare håll taga den i sigte.
Efter solens nedgång blef aftonen ganska kall, och
vägen syntes oss lång emellan Kithärons kullar och
kammar. För att bli varm gick jag till fots. Vägen var
förträfflig, lika god som våra stora svenska landsvägar.
Fullmånen strålade praktfull öfver den vilda, ödsliga
nejden. Men nattens ovanliga kyla och några tåg af mörka
molnflockar, som började draga öfver fästet, antydde en
förestående förändring i den allt hittills klara och vackra
väderleken. Det led mot midnatten och ännu voro vi i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
