Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Fyrationdeljertle stationen.
den ödsliga, djupa skogsnejden, der intet spår af
menniskohand syntes utom den goda stråkväg, som svängde sig
derigenom, men på hvilken vi icke mötte en enda sj&l.
För några år sedan var skogen farlig, ett hem för röfvare.
Ändtligen framskymtade ett litet ljus. Det kom från en
lampa framför en liten Pan-hagia bild på ett ensligt litet
altare nära vägen. Och ej långt från detta ljus lyste ur
en stor öppuad port och ett par fönster en stor eldbrasa
i midten af ett stort jord-Tum. Det var Khanen
Poliokan-doro. Vi voro frusna och trötta, och glndde oss åt utsigten
till värme och hvila.
Khanen bestod af ett enda stort rum eller rättare
torg med tak öfver. I dess midt, på en stenlagd plats,
flammade en mäktig eld, och rundt omkring den sutto
eller lågo fustanellklädda män, språkande’ och smuttande
kaffe. Ilär fördes vi in och våra hästar efter oss. De
gingo genom rummet in i stallet derinvid, och åt oss
inrymde man en lång vägg, längs med hvilken bastmattor
utbreddes. På dessa lade vi våra täcken, kuddar och
kappsäckar för att sednare på dem lägga oss sjelfva. Den
stora brasan midt i rummet lyste oss präktigt och värmde
oss lagom. Det kändes helt "hemildt" och trefligt.
Medan fru Agnes tillredde vår qvällsvard vid elden,
betraktade jag den pittoreska taflan framför mig. Men om det
ej varit för några grekiska gestalter i den nationella
kostymen, som eldens lågor belyste, så hade jag kunnat tro mig
vara i Lappland. Under oss var det knappt stenlagda
jordgolfvet, öfver oss samlade sig röken i ett tjockt moln,
som blott långsamt gick ut genom öppningen i det
spet-sigt bygda taket, samt genom de halföppna fönsterluckorna.
Rundt om brasan sutto nedhukade på knäna eller lågo
insvepta i grå kapotter tjugo till trettio män.
Vi åto våra kokta risgryn och drucko the med vin,
hvilket smakade oss förträffligt, delade med oss risgröt
och bröd åt våra avojarder, som togo emot det såsom
något, hvilket föll af sig sjelf; derpå lade vi oss att sofva
på våra bastmattor med schawlar under och öfver oss.
Tröttheten efter dags- och nattresan, den milda värmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
