Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Minnesbeta från Delphi. Morgonridt till Arachova. Parnassen, dess äldsta fester och nyaste muser. Det fatala vägmötet. Inträde i Livadien. Middagsrast. Åsyn af Parnassen. Gästfrihet i Libadia. Lethes och Mnemosynes källor. Trophonios’ håla och Pausanias skildring. Ridt till Thebe. Sista anblick af Parnassen. Ett Thebanskt hem. Thebanska minnen och utsigter. Polyokandoro. Grekiskt Khan-lif. Stormig hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
175
nfslutat sin forsknings-"campagne" — ty en stor del af
de utaf honom nu i dagsljuset bragta och ordnade
Eleu-sinska minnena ha redan förut varit kända i följd af
engelska fornforskares uppgifter — är en pelasgisk graf
eller skattkammare, af samma form, som den vid Mykene,
hvilken man kallar Atretdernas skattkammare och Pausanias
kallar Agamemnons graf, och som troligtvis varit båda
delarne. Den nu upptäckta grafven, belägen på Akropolens
klippa, är mindre, sämre bygd och tydligen af äldre
ursprung än den vid Mykene. Emellan denna graf och de
hvita marmortemplen, altaren, minnesvårdar, heliga brunnar,
och lemningarne af den legion statyer, större och mindre,
som man nu kan betrakta vid Eleusis, ligger en historia
af årtusenden, ifrån okända för-historiska tider och till
Augustus och Hadrian 1 Ett naturligt museum af alldeles
egen art, der slägter efter slägter medvetslöst rest
min-inesvårdar om deras rastlösa forskningar öfver lifvets
största mysterium — döden, alla manade af det faktum, som
en enkel, sorgsen sång af Afrikas barn vid ’den hvita
flodens" stränder i Egyptens högland dystert uttalar:
"I begynnelsen skapades solen.
"Och solen födes och dör och kommer igen.
Sedan skapades månen.
’ Och månen födes och dör och kommer igen.
Sist skapades menniskan.
Och menniskan födes och dör, men kommer ej igen I. .
Sedan vi i vårt albanesiska hem — hela Eleusis är
befolkadt af albaneser, — tackat de vackra och vänliga
qvinnorna, fortsatte vi vår resa. Himlen hade klarnat, våra
hästar voro goda och vi hade blott tre timmars väg till
Athén. Vi kunde således hoppas att vara hemma innan
mörkret. Så trodde vi; men Boreas hade beslutat annor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
