Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. ”Alla själars dag”. Penthelikons marmorbrott. Kungen och kamrarne. Verlds-rörelser och röster. Drottningens park. Ett samtal om bildning m. m. Athén såsom nya Greklands medelpunkt. Drottningens födelsedag. Nya platser och promenader. Sköna vårdagar. Slut på 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
179
af eviga samband med alla själar i Honom, som allena kan
samla, bela och helga alla. När hostian, under denna
härliga musik, upplyftades, böjde jag mig med de andra
inför den syndlöses symbol, och med dem, med hela den
katholska kyrkan, bad jag för alla själar:
"Requiem eternam dona eis domine,
et lux perpetua luceat eis!" *)
Alla jordens äldsta, djupsinniga folk hafva trott
och tro än i dag på ett samband emellan lefvande och
döda, och tro isynnerhet på fromma bortgångnas
verksamhet för efterlefvande kära, genom förböner eller osynligt
inflytande. Judarne tro än i dag på makten af deras
stammoders Kachels böner inför Herren. Närvarande tids
greker ha en så fast tro på familjepietetens makt och på
kraften af en afliden, god moders välsignelse, att denna tro
blifvit hos dem till ett ordspråk. När det går en man
väl säga de: "det är hans moders välsignelse!’’ eller: "det
måste gå honom väl, ty han var en god son. Hans
moders välsignelso hvilar öfver honom." I Roms äldsta
katakomber äro tysta, men vältaliga vittnen om tron på
fromma själars lif för alla själar, på de aflidnas deltagande
för de ännu i kampen eller i mörkret stadda menniskorna.
Martyrernas och de heligas bilder stå der med bedjande,
uppräckta händer. —
I dag har på grekiska kyrkogården, på andra sidan
om Ilyssus, firats en vacker gudstjenst, äfven vittnande
om denna tro. Den unga theologie-candidaten Lykurgos,
som jag redan omnämnt, höll midt ibland grafvarne ett
tal "till förfädrens minne", i hvilket han framställde
Greklands aflidna stora män såsom städse lefvande och i
kärlek verksamma för sitt folk och desB framtida väl. "På
de efterlefvandes trofasta samverkan i denna riktning med
de stora hädangångna berodde Greklands framtid."
Tron att de på jorden lefvande menniskornas böner
förmå verka för de hädangångna kan synas mera dunkel.
*) »Evig frid gif dem, Herre,
och ljus af ditt eviga ljus!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
