Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. ”Alla själars dag”. Penthelikons marmorbrott. Kungen och kamrarne. Verlds-rörelser och röster. Drottningens park. Ett samtal om bildning m. m. Athén såsom nya Greklands medelpunkt. Drottningens födelsedag. Nya platser och promenader. Sköna vårdagar. Slut på 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Fyrationdeljertle stationen.
Huru som holst, så uttala de det stora och dyrbara
medvetandet, att döden är endast ett timligt afbrott, men
afbryter ingalunda utvecklingens eviga kedja, ej heller
men-niskosjälarnes eviga samband.
"Lägg denna jordiska kropp hvar som helst !n sade
den döende Monica, Augustins fromma moder, åt sin son
och hans vänner, "blott att I ihågkommen min själ inför
Herrens altare I’’
Den 2 7 November.
Sommarväder åter, sedan ett par dagar, och så var
det i går, då jag, jemte mina vänner, besökte Penthelikon
och dess marmorbrott.
De grekiska bergen — åtminstone magnaterna bland
dem — hafva alla del i den lifaktiga individualitet, som
är Greklands och grekernas särskiljande karakter. D«
hafva m&ngsidigt innehåll och lynne, de hafva egendomlig
natur, så Penthelikon, från hvars spets man, på ena sidan,
ser öfver Ättikas dal och, på den andra, öfver Marathone
slätt, och bortom båda, hafvet med dess öar.
Vi foro i vagn från Athén till Penthelikon på trt
timmar, och stannade vid klostret, beläget vid bergets fot
eller på en af dess lägre kullar. Luften var som på en
skön Junidag, åkrarne grönskade vackert på den Attiskt
slätten efter de ymniga regnen; det var en härlig färd
Från klostret gingo vi till fots i två timmar upp till d(
stora marmorbrotten, en ganska besvärlig och styggt
stenig väg, ehuru dessa stenar äro hvita marmorstycken.
Vägen är intressant genom den rika vegetation, son
bäres af Penthelikons kullar och dälder och som, änni
ostörd eller, rättare, ännu oförstörd af menniskohänder, föl
jer vandraren öfverallt bland bergets stigar. Oliverni
upphöra i trakten kring klostret, men den långhårig!
Aleppo-pinien och flera slags ekar, bland hvilka Hermes
eken (Coccus quercus), på hvars blad en insekts styng och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
