Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. ”Alla själars dag”. Penthelikons marmorbrott. Kungen och kamrarne. Verlds-rörelser och röster. Drottningens park. Ett samtal om bildning m. m. Athén såsom nya Greklands medelpunkt. Drottningens födelsedag. Nya platser och promenader. Sköna vårdagar. Slut på 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Fyrationdeljertle stationen.
bets-palestra. Ofantliga, lodrätt sågade marmorväggar stå
bär som vittnen om kolossala arbeten oeb arbetskrafter
omkring en vid terrass under den fria himmelen. Här och
der på denna plats ligga stora marmorblock, en del halft
tillhuggna. Berget tyckes här vara af ren marmornatur.
I gamla tider arbetades carrieren med slafvars svett och
blod. Arbetet här af fria händer och i synnerhet
transporten af marmorn härifrån faller sig alltför dyra. Just
vid stället, der de högsta väggarne framträda ur berget
som dörrposter till en jetteport, ser man ett lågt båghvalf
höja sig öfver marken och en mängd sköna
murgrönsran-kor falla i täta draperier deromkring. Här är
Peutheli-kons ryktbara grotta, der fordom stod ett altare åt Zeus
och der nu står en liten grekisk kyrka, som med sina
särskildta ruin, gamla, kuriösa bildhuggerier och målningar
syntes mig som en af Greklands mest egendomliga
fornt.ids-lemningar. Ett par af màlningarne, ehuru mycket skadade
af tiden och af fukten från grottan, i hvars öppning
kyrkan står, vittnade om en vida bättre styl, än den
byzantinska. Det grå stenaltaret såg mig urgammalt och
genom-hedniskt ut. Jag tar för afgjordt, att det en gång blifvit
rest åt den "pelasgiske Zeus."
I grottan trängde jag icke djupt in, tror icke heller
att den är synnerligen djup, utan nöjde mig med att
upptaga intrycket af skymningen och det tysta dunkla lifvet
inom dess af naturen byzantinskt formade hvalf. Der växte
vackra små lycopedier i fransar ned från hvalfvens bågar,
och droppe efter droppe föll sakta på marken i afmätt
takt med söfvande ljud. Derinne i djupet skymtade stora,
underliga stalaktit-gestalter af hemskt utseende. Kontrasten
emellan den glada himmelen, det starka bländande
solljuset öfver den hvita marnior-carrieren, samt skymningen
och gestalterna i denna grotta voro påfallande. Den
framställde kontrasterna af Athenska lifvet och bildningen:
gudagestalten och slafven, förfiningen och barbariet.
Från detta marmorbrott har man blott en timmas väg
till spetsen af berget; men väg eller stig finnes ingen, och
vi voro redan så trötta och solen brände så hett, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
