Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. ”Alla själars dag”. Penthelikons marmorbrott. Kungen och kamrarne. Verlds-rörelser och röster. Drottningens park. Ett samtal om bildning m. m. Athén såsom nya Greklands medelpunkt. Drottningens födelsedag. Nya platser och promenader. Sköna vårdagar. Slut på 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
181
Iggläggning frambringar det lilla äplet (eller nästet), som
jrekcrna begagna till färgande af deras högröda fez, växa
i mängd i nejden ofvanom denna region, dertill en stor
mängd vackra buskar, bland hvilka måste främst nämnas
smultronbusken (Arbutus uneto), som äfven rätt och slätt
kallas "Arbutus" eller busken, och som förtjenar det för
skönheten af sina blad, hvita blommor och röda bär,
hvilka sednare äro söta och saftiga som jordgubbar, om
än de icke ha dessas fina smak. Det finnas många af
dessa buskar i drottningens trädgård , men deras bär äro
långt ifrån så söta och ljufligt saftiga, som de, hvilka här
växte vilda på Pentbelikons kullar, och som ljufligen
ve-derqvickte mig under den långa, solheta vandringen.
The-rebint-busken (Pistacia lentiscus) är allmän här, liksom
öf-’ verallt i Greklands bergstrakter, m. fl. välluktrika
busk-arter och örter. Högre upp kommer Apollogranen och
de örter, som trifvas i dess skugga. Penthelikon är
skog-beväxt ända till dess topp, och allt som man stiger
uppföre, vidgas den oändligt sköna utsigten öfver Athéna
dalen, hafvet och öarne, hvilkas vågiga bergsryggar resa sig
bakom hvarandra i fyra till fem planer, allt mera blånande
ända mot horizonten.
Penthelikon har flera marmorbrott; men nu mera
arbetar man endast de nedre, och det största och högst
belägna är sedan århundraden orördt. Man arbetar, som
bäst i en af de nedre "carriererna" att bryta stenar för
den nya akademi-bygnaden i Athén. Pentbelikons marmor
är icke glänsande hvit och finkornig som Paros1, den är
mera matt till färgen och har ofta brungula ådror. Men
man värderar den mycket såsom byggnadsämne och
använder den helst till trappor, dörrposter, golf och sirater vid
kyrkor och hus.
Efter långt sökande och trefvande kommo vi in i
det stora gamla marmorbrottet genom, jag vet icke
hvilken smygväg mellan klipporna; men viBSt är, att dess
anblick från detta håll hade något öfverraskande, stort och
högtidligt, och kanske ej mindre derföre att platsen är så
tyst och tom, en storartad minnesvård af en forntidens ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
