Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Fyrationdeljertle stationen.
med den genialiske astronomen göra utflygter af nägra
hundra tusen millioner mil på minuten igenom universum
oeh besinna dess lagar och lyfta blicken till laggifvaren, som
i dem uppenbarar en del af sitt väsen. Det faller sig
litet underligt att från dessa ljusa, lugna rymder — eller
som synas oss så, emedan de äro oss så fjerran, —
återkomma till jorden, dess hvardagslif och verkligheter,
hvaribland sjukdomar, jordbäfningar m. m. icke få glömmas af
den trogne observatorn. Ej heller glömmas de af
observator|! här. Jag har icke träffat en man med en blick
mera skarp och klar öfver tillvarelsens historiska
phenome-ner, både de yttre och de inre, och med ett så lefvande
intresse för dem alla. Jag skulle kunna önska mig
trollkraft för att trolla honom och hans observatorium öfver
till Sverge. Dock föga skulle ban tacka mig derför. Han
älskar Greklands himmel, klimat, klassiska jord. Han vill
här lefva och dö.
Snart är våren förbi. Redan gulna åkrarna och snart,
snart skall jng resa, lemna Grekland för alltid. Jag kom
hit i afsigt att dröja blott tre veckor, jag har nu dröjt i
nära två år och kunde stanna längre; men det kommer
ögonblick i vårt lif, då vi bestämdt känna med oss, om en
sak, en föresats: "nu måste den utföras". Detta nu är
kommet för mig, jag bör, jag vill resa hem. Och fastän
jag med sanning kan säga, att jag under dessa års resor,
icke känt ett ögonblicks hemsjuka, så är jag dock glad att
känna det jag längtar hem. Jag gör all rättvisa åt
skönheten af denna klassiska jord, dess klimat, dess eviga
vår-lif, dess paradisiska trädgårdar, öar, belysningar; men
antingen det nu så är att mt-nniskans natur icke kan
herbergera mer än en viss portion förtjusning, eller att den
nordiska naturen verkligen har en skönhet och lifskraft
mera inspirerande än söderns, visst är att. jag här känner
mig mindre lifaktig än i Sverge, så till själ som till kropp,
att den sagolika blomsteryppigheten äfven i drottning
Ama-lia8 park icke väcker hos mig den elastiska fröjdekänsla,
som den första nässlan, den första blåsippan om våren på
våra vinterbleka backar, nektergalarnes sång i lundarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
