Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
219
medel att låta utrymma deras fästning utan mehn för dem
och deras husbönder. Men, vi måste nu fara till
Me-garä.
Vägen, som nästan öfverallt följer hafsstranden eller
viken, ofta öfver berg, är rik på sköna utsigter, desto
vackrare, ju närmare Megarä-bugten. Just der den rundar
sig med klassisk mjukhet ligger ståtligt, på den gröna
slätten, det stora, rika klostret Phaneromani (de
uppenba-re). Megarà sjelf, vid foten af det höga berget "Patera"
(fadern) ser ut som en bedröflig ruin. ’ Dembirasi", (lika
mycket!) vi äro glada att vara der, efter fem timmars
åkande, och att gästvänligt mottagas först hos den "Bachali*
(hökare), hos hvilken bröllopet ännu denna afton skall
hållas, och sedan, tack vare Dainiralis, hamna hos Megaràs
Dimark, glada dessutom att våra stackars hästar få hvila
och förfriska sig. Dimarken hade ingen fru, ej heller
qvinligt tjensthjon i sitt hus der vi blefvo mottagna med
grekisk gästvänlighet. Men hans stora fustanellklädda
tjenare, Dimitri, var så snabb i begrepp, så välvillig, artig och
munter, så att det var beundransvärdt. Sedan vi förfriskat
oss med en läcker middag och utsökt kaffe, som Dimitri
kokade, gick jag på upptäcktsresa i staden.
Hvad jag upptäckte uppbygde mig föga. Staden är
ganska vidsträckt, men liar flera ruiner än stående hus.
Megarà synes, än i dag, ej olikt hvad det fordom var, ett
röfvarenäste, ömsom en förargelse och ett byte för
närgränsande stater, i synnerhet för Atbén, som mer än
en gång hemsökte den lilla Megarensiska staten med sin
härjande hämnd. Från stadens fordna Akropol — nu
endast ruiner på en hög kulle — har man en skön utsigt.
På ena sidan ser man den härliga dälden inåt landet, åt
Germanos till, nu täckt af yppiga kornåkrar, och af
vackra olivlundar; åt motsatt håll har man den glänsande
hafsviken på hvars megarensiska strand höjer sig en kulle, som
bär ruinerna af den gamla staden Nikea. Vester ut, öfver
höjder och dälder, glänser, likt en stålsköld, infattad i
smaragd och granit, Salamis’ klara bugt. Det enda vackra jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
