Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Fyrationdeljertle stationen.
utseende af en gammal treflig "palikar" i silfverbroderad
"doulema" (jacka) och hvit fustanell. Två stora, vackra
hästar draga vagnen, och springa raskt när vägen är jemn
eller går utföre, men visa en betänklig benägenhet att
stadna, så snart den aldrig så litet går uppföre. Piska
dem hjelper icke, kusken måste stiga af och draga dem i
betslet ett stycke framåt, så går det åter en stund. Det
säges, till hästarnes ursäkt, att de äro vanda att gå i
spann, att vanligtvis omnibussen far denna väg ined fyra
hästar, och att de två nu äro misslynta öfver att få
anstränga sig ensamma, hvilket jag icke undrar på, då
vagnen tydligen icke hörer till de lättaste. Emedlertid är
vägen ganska god och hästarne tyckas bli muntrare under
färden. I vagnen ställa vi oss så godt vi kunna med alla
effekter, som man packat dit in. Några askar måste vi ha
på våra knän, det kan icke hjelpas. Men de äro ej tunga,
de innehålla brudgrannlåt, hvita kransar o. s. v. för ett
brudpar i Megarà, och den unga Kyrios Christomanes
reser soui "compari" (fadder) till bröllopet. Det kan icke
hjelpas att jag ständigt kommer med pà bröllop i
Grekland ; ej heller är det ledsamt. Vi fara "den heliga
vägen till Eleusis; ty Megarà ligger en god timmas väg
bortom Eleusis. Har jag sagt dig förut huru, emellan
Daphtii och Eleusis-vik, kullarne och bergen äro fullsatta
med hundra eller tusentals bikupor, hvilkas vingade
innebyggare suga den doftrika thynijam, som kläder alla berg
och backar omkring Athen under våren V Om jag gjort
det, så skadar det ej att jag säger det än en gång, ty
"ära ske den äras bör", och Hymettus har hittills, i
Europa, (jag räknar Grekland icke fullt dit) allena fått äran
för den makalösa Attiska honungen, då likväl alla AthénB
kullar och berg förtjena den lika, i synnerhet de vid
Daphni i Aleppo-piniernas skugga. Bikuporna är små
aflånga trälådor, i flockar ställda på marken. Hvarje
bondgård och by har sina. Hela berget, hela nejden liksom
brusar, om våren, af de flitiga, vingade arbetarne, hvilka
man ej i Grekland, såsom hos oss, osar ihjäl till lön för
deras flit och den Ijufliga honung de gifva, utan funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
