Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Fyrationdesjunde »tationen.
gen gàr backe uppföre, gå äfven fru H** och jag till
fots, men solen bränner hett och jag har en skarp
mi-graine.
Emellan Megarà och Eleusis möta vi ett ridande
brudtåg. Bruden sitter på en åsna, och ser rätt bra ut i
sin gullgula ståt och sin fladdrande slöja; brudgum och
brudsvenner äro till häst pil sadlar af brandgula, färgade
fårskinn. Hela det lilla bröllopståget har en glad
anstrykning af österlandets färgprakt.
Vi komtna till Eleusis just som en skara af vid pass
200 personer åtfölja en brud, stadd på vägen till källan,
ur hvilken hon, enligt gammal sed, skall dricka hugsvalelse
öfver sin skiljsmessa från föräldrahemmet och styrka för
de pröfningar och mödor, som vänta henne inom
äktenskapet. Vår omnibus hade nyss stadnat för att låta hästarne
hvila en timma, och vi skynda oss att möta
bröllopståget vid källan. Här få vi se huru bruden sjelf drar
upp vatten i ämbar ur brunnen, dricker deraf och
bestänker dermed de kringstående, som mottaga det
under muntert glam Straxt derpå begynnes, nära källan,
en ringdans under musik af zittra och mandolin. Ilingen,
anförd af bruden, som går i dansen med nedslagna ögon,
utgöres förnämligast af qvinnor, männen stå omkring och
se på, liksom tjusade af danserskornas — fägring eller
prydnad, jag vet icke hvilketdera; men båda delarna äro
icke af vanlig art. Bruden var ganska vacker och hennes
drägt poetisk, men ått8 eller tio qvinnor i ringen drogo
tydligen mera till sig blickarna, än den blygsamma
ungmön; ty de voro till den grad öfverhöljda med
silfvermynt, att de syntes styfva deraf. Hufvudet var betäckt
med en slags kalott af piastrar och derifrån hängde flätor
och band fullsatta med silfvermynt, stora som
fem-francs-stycken, i långa rader ända ned till knäna. Guld- och
silf-vergranlåter betäcka äfven hals, bröst och handlofvar, en
utstyrsel, som för dem gjorde omöjlig all annan
dans-rö-relse än den afmätta gången i roumaikan. Några af
dessa silfversmidda figurer voro verkliga skönheter. Men man
måste beklaga det barnsliga skryt och den okunnighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
