Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Sista utflygter. Till Megarà. Bröllopsscener i Megarit och Eleusis. En grekisk omnibusfärd. ”Dembirasi”. Till Marathon. Skogen och skogsödarne. Det gamla slagfältet. Petrifikater vid Pitkairni. Afskedsbesök. Akropolen ännu en gång. Perikles och Aspasia. ”Philosophernas gång”. Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
225
(barbariets arfvegods) sora låter dem, för detta löjliga
utpyntande gömma mynt till ett värde af flera hundra,
kanske tusen draehmer, hvilka, utlånade mot ränta, skulle
betydligt kunna rikta hemmets välmåga. En man i elegant
fustanell tilltalade mig på fransyska och ville veta hvad
jag tyckte om de Eleusinska fruntimren och deras dans,
hvilken han prisade. Han var ett barn af byn, men hade
studerat i Athén. Den grekiska bildningen går tydligen
framåt, men går något ojemnt.
Vi lemnade Eleusinierna i dansen och återvände till
vår omnibus. Våra körsvenner hade — såsom de påstodo
— förgäfves sökt i Eleusis att få en häst till hjelp åt
omnibussens dragare. Men vi hade nu den goda jemna
vägen längs hafsbugten emellan Eleusis och Daphni.
Kanske skulle hästarne nu behaga gå raskare. Men nej. I
stället behagade de stanna hvarannan eller hvar tredje
minut. Och nu uppenbarade sig en sida af det grekiska
folklynnet, hvilken främlingar väl kunna förarga sig öfver,
men äfven borde något beundra. Herrarne, som sågo
saken vara ohjelplig, togo sitt parti att taga den muntert.
Den godmodige Palikaren uppstämde (på vanligt
förskräckligt, disharmoniskt sätt) en visa, i hvilken fruntimmersnamnet
"Panaiota ofta uttalades med öm pathos, och de andra
två herrarne instämde. Då hästarne stadnade, suckade de
"Kyrie Eleison!" och skrattade, när kusken åter fick dem
att gå, sjöngo de ånyo Panaiota! Panaiota!" Deremellan
stego de ut och gingo till fots.
Mest anmärkningsvärd, ehuru icke beundransvärd, var
entreprenörens unga son hvars pligt det var att vaka
öfver färden. Med vårdslöst krökt rygg satt han med
tömmarna i sin hand orörlig på kusksätet, blickande från sin
höjd på den stackars kuskens ansträngningar att få hästarne
att gå, och tycktes se derpå, såsom skulle den saken
alldeles icke angå honom. Han syntes vara en lifslefvande
personifikation af det grekiska favoritordet: "Dembirasi"
(jag skrifver ordet som jag hört det uttalas) "lika mycket!"
Eu del nord-europeer i Athén påstå, att detta ord, eller
Fr. Bremer. Resa. VI. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
