Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
257
I historien framträder den grekiska qvinnan sällan
sora krigisk hjeltinna, man ser henne deremot ofta likt
Antigone och Alkestes, trofast vårdarinna af familjen och
af den heliga elden på dess härd. Bland dessa hemmets
och kärlekens tysta hjeltinnor är det en, hvars ord och
handling, bevarade af historien, äro mindre allmänt kända,
men som synas mig typiska. De äro af den gamla
Hellenens, den ädle Pliokions, honom värdiga maka. Detta
äkta par intar på historiens blad samma rum,, som
Phi-lemon och Baucis i sagans, ehuru det sednare parets lif är
en idyll, det förras ett sorgespel. Det var i Athéns sista
Bköna dagar, då tvenne stora statsmän. Demosthenes (icke
den ryktbare, talaren) och Phokion, fastän antagonister i
politik, båda uppehöllo statens storhet genom storheten af
sina personliga karakterer. Phokion, en fredens man, af
omutlig redlighet, rättrådig, mild, medlande, viljande allas
väl, men böjd kanske att offra alltför mycket af friheten
för att bibehålla freden, blef derföre misstänkt och
anklagad af det demokratiska partiet samt dömd till döden. Han
hade i sin fredsbemedling med Antipater endast velat från
sina medborgare afvända krigets härjningar och lidanden.
Hans död under dessa medborgares hån och förolämpningar
skulle varit en Christen värdigt. Tillfrågad i dödsstunden
om han hade något att säga sin son Phokos, svarade
Phokion : "Jag säger honom, med allt eftertryck, att ban icke
för min skull skall hysa agg mot Athénarne." Derefter
tömde han giftbägaren.
Som Phokion var anklagad för förräderi, tillät man
icke att han fick begrafvas inom Ättika, ej heller tillätos
hans vänner att antända hans bål. De beställde dertill en
lejd tjenare, sora måste hemta eld från Megarä. Men
Phokions maka betecknade stället, der kroppen brändes,
genom en liten jordkulle, oeh bragte, jemte sina tjenarinnor,
honom i hemlighet de brukliga libationerna. Sedan
samlade hon under nattens skydd hans ben i sin klädning och
bar dem till sitt hem i Athén. Der begrof hon dem under
altaret vid hemmets härd, med de orden: "älskade Hestia,
Fr. Bremer. Resa. VI. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
