Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Fyra tiondeåttonde stationen.
"(hemmets och statens helgade skyddsgudinna) I Jag
förtror dig öfverlefvorna af en god man. Låt dem föras i
"hans familjegraf när Athénarne åter kommit till besinning."
Detta skedde också. Athénarne erkände sin villfarelse
(för sent!), firade Phokions begrafning på bekostnad af
allmänna medel, och reste en bildstod till hans minne.
Skönare synes mig den, som ban rest åt sig i sin hustrus
hjerta, denna qvinna så trofast och tålmodig, så modig och
så mild på en gång, — en skön typ af den Hellenska
qvinnan.
Mina egna erfarenheter af nutidens grekiska qvinnor
ha, i anseende till min obekantskap med deras språk och
min bostad i ett tyskt hem, varit alltför inskränkta. Dock
fruktar jag ej att göra dem orätt om jag säger att de flesta
ha en hel del ännu att lära af sina europeiska systrar i
Tyskland, England och Frankrike, Schweitz m. fl. länder i
synnerhet i de samhällsdygder, hvilka på ädlaste vis utvidga
fruntimrens verksamhetskrets såsom döttrar och fostrarinnor.
Ändå mindre fruktar jag att göra Hellas’ döttrar orätt då jag
talar om den godhet, det naturliga, anspråkslösa behag,
som synes mig företrädesvis tillhöra dem. Här äro några
unga qvinnor, som jag medtager såsom blommor i mitt
hjerta. Kathinko, Aspasia, Jacinta, Agathoina, Helenco, —
framför allt Lily 1.... Och mer än en grekinna vet jag,
som i sitt tysta hem väl förtjenar, att ställas bredvid Oedips
dotter och Phokions maka.
Den grekiska qvinnan är af natur och historia
liksom predestinerad till en Hestia för hemmet och
samhället.
Bland mina sednare bekantskaper i Athén äro ett par
unga män, som visa vägen till en vackrare verksamhet än
den som utmärkte den Apolloniska ålderns athénska
ynglingar. På flera håll vaknar sinnet för den christna
medborgarens pligt. Offentliga föredrag, goda
predikningar, och en litteratur, lifvad af christendomens ljus och
anda skulle snart utveckla de groende fröna. Dock, —
jag måste stadna. Lifvets bestyr kalla mig. Jag har
tecknat ljussidan af grekiska folkkarakteren och bildningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
