Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Fyra tiondeåttonde stationen.
höga bergsväggar. Vi fara helt tätt invid Ithakas kust,
som här blott visar oss en brant skogväxt bergsrygg vid
hvars fot den mörka, klara hafsböljan nästan ljudlöst
bryter sig. Men p& öns motsatta sida, vänd åt Akarnaniens
kust, är en skön cirkelrund hamn och fruktbara marker
samt lemningar af hvad man kallar "Odyssei borg" och
"Homérs skola". Mycket hade jag önskat att besöka den
lilla ön, grekiska historiens poetiska vagga; men brist af
tid och svårigheten att komma dit, afhöllo mig. Jag har
emellertid fått någon ersättning härför af en god engelsk
monografi öfver ön och af samtal med en son till
guvernören på Ithaka, en ung grefve Koma, som jemte sin unga
hustru är om bord på Bombey. stadd på resan till
Tyskland. Den unge, europeiskt bildade, rätt angenäma greken,
bar berättat mig åtskilligt af interesse om öns idoga
befolkning, 10 till 11 tusen själar, bland hvilken nästan alla
pojkar christnas Odysseus eller Telemaque, alla flickor
Penelope, samt om de rika fynd af antiqviteter, som man
ännu dagligen gör i öns jord. Ett dyrbart sådant fynd
har den unga grefven sjelf i en förträffligt skuren Camée,
föreställande Pindars hufvud. Den i guldfärg skiftande,
ljusa delen af stenen, af hvilken konstnären bildat öfre
delen af hufvudet, låter detta liksom utstråla ljus. — Två
timmar räckte den månlysta färden genom sundet, hvars
klara mörka våg låg stilla och sof vid den klassiska
klipp-öns fot, väcktes af vårt förbiilande fartyg, suckade doft,
och somnade sedan igen.
Cephalonia är en hög, till utseendet kal bergsnatur,
men dess högdalar bära granskog af den egendomliga art
jag redan nämnt, och dess smala strandremsa har Zantes
sköna växtlighet. Oin en stund nalkades vi en annan stor
skugga. Det var Leukades klippa, Sapphos ö, nu mera
Santa Maura. Dess södra udde utmärkes af en hög
gråhvit klippa, som lutar utåt djupet. På klippans platform
säges fordom ett Apollo-tempel ha stått, och här störtades
hvart år en brottsling ned i hafvet, ljusets gud till ära.
Hit förlägger äfven traditionen "Sapphos språng". Den
torde hafva rätt. Klippans höjd och lutning öfver hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
