Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Sista dagar i Athén. Den nya Arkadiska granen. Afskedsaudiens. Politik ännu en gång. Hvad vill, hvart går det nya Grekland? Gammalt och nytt. Grekiska nationaldygder och fel. Handelsförhållanden. Afresa. Sista syn af det gamla Hellas. Den klassiska bildningens rum. Cap Matapan och Cerigo. De Joniska öarne. Farväl Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
263
stod det praktfulla Eliasberget i nya former och aftäckte
under skyarnes lek nya glänsande snöfält och spetsar.
Skådespelet af hafvet och klipporna på Mainas kust var
liffullt och stort. Det gaf mig känslor af hemlandet,
stärkande och veka på en gång. Snart voro vi inne i sundet
emellan fasta landet och ön Sapienza, ryktbar för de
drabbningar till lands ocb vatten, som der egt rum,
först emellan Spartaner och Athénare, sednare emellan
Ge-nuesare och Venetianare. Nu äro dess höjder och dälder
täckta af yppigaste grönska och tätt buskverk, men visa
ingen menniskoboning, intet menniskospår. icke en gång en
get. Sapienza synes vara en öde ö, medan stora byar sola
sig på sluttningarne af Mainas klippborg.
Vid f. d. fästningen Alethone komma vi till
Messeni-ens stränder, trädrika, fruktbara, idylliskt täcka, men der
folket säges vara mer än tillåtligt inbördes trätlystet och
afundsamt....
Vi se ocb hälsa Navarino!...
Hälsning äfven till dig gamle Taygetus! Din stolta
klippmur vid Eurotas1 tjusande dal känner jag väl igen .. .
Nu se vi Arkadiens berg, ännu med snötäckta toppar;
sedan Elis, Achaja! Elis nu märkvärdigt blott för sitt
stora minne — Olympia; Achaja för sina tillväxande
druf-skördar, sina städers växande välstånd.
Om aftonen nalkas vi Zante. Men Zante, "Fiore di
Levante", döljer sina sköna parker och trädgårdar under
skymningens slöja. Vi få nöja oss med att ana huru Bkön
och rik den är. Till höger öppnar sig Korinthiska viken,
ack! äfven den höljd i aftonens skuggor. Men jag har
dock sett den i solens ljus. Hälsning och tack, du
himmelsblå fjord emellan minnesrika, sköna stränder, emellan
Korinth och Delphi, tack för oförgätliga stunder! . .. .
Till venster närma vi oss en hög och dyster skugga.
Det är Cephalonia "tutta inalinconia", som ordspråket
säger. Månen gick upp lik ett mildt, ovalt qvinnoanlete
(det var nedan), och gjöt sitt klara, men melankoliska sken
öfver scenen under det vi foro sakta fram i det trånga
sundet emellan Cephalonia och Ithaka, såsom emellan två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
