Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
271
sina inqvisitions- och pinorum, sina Piombi och Pozzi, allt
under samma tak!
Palatset har en fram- och en från- eller baksida och
äfven det är symboliskt. Framsidan, åt S:t Markusplatsen,
prunkar med österländsk, praktfull archetektur, med S:t
Markuskyrkan dess många kupoler, helgonbilder och
otaliga dyrbarheter. Baksidan, åt kanalen, ligger i mörk
skugga, på denna sida är "suckarnes brygga" (ponte dei sospiri),
som öfver kanalen förer ifrån palatset till den egentliga
fän-gelsebygnaden, (som äfven nu är full af politiska fångar).
På denna sida äro "Piombi", blykamrarne, och "Pozzi",
fuktiga, källarlika fängelser nära kanalen, samt det
fruktansvärda Tio-Rådets sessionssal, och i dess närhet de andra
trefliga rummen, som jag nyss nämnt.
Blykamrarne hafva blifvit förvandlade till vanliga
förrådsrum, men "Pozzi" äro ännu samma mörka, ohyggliga
nästen, som de voro i republikens stora tid, då de endast
fingo ljus genom lampan, som för vaktens skull, var
uppsatt i gången utanför. De tredubbla gångarne kring dessa
mörka hål, de massiva murarne, portarne, utestängande
luft och ljus, inga fängelseanstalter synes mig bättre
förtjena den Danteska inskriften:
"lasciate ogni speranza, voi che entrate! ’"
En gång kom dock ljuset och hoppet dit. De
kommo med franska revolutionens frihetsvind. Den nådde
äfven Venedigs folk, och folket reste sig, stormade det
gamla dogepaltset, (der Dogen sjelf slutligen var en fånge
af de Tios fruktansvärda Råd), antände fängelserna, befriade
fångarne. En blef dock qvarglömd. Han satt ännu der
sedan mer än 10 år, när Napoleon den l:ste kom till
Venedig; ingen, icke ens fången sjelf, visste att säga
hvarför han fängslats. Napoleon lät sätta honom i frihet.
Men ljuset, den fria luften kunde den olycklige ej mer
fördraga. Han dog 4 8 timmar efter sin befrielse.
"Suckarnes brygga" är öfverbygd, och har tvenne
afskilda gångar. När porten till den venstra öppnades för
fången, som fördes ur Doge-palatset, så visste ban att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
