Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
279
maten, — kanske just emedan Cavour kände sig, i den
förres förebråelser, träffad af — sanningen. För första
gången, inom parlamentet, såg man Cavour förlora
fattningen och springa upp, såsom stungen af en orm, när
Garibaldi, pekande på honom, sade: "denne minister, som
öfver mitt fädernesland utsträckte sin kalla hand’’ . . . , för
första gången måste Cavour kallas "till ordning!" Cavour
drog sig, efter kamrarnes session, tillbaka på sitt landtgods,
sysselsatte sig skenbart blott med sin landthushållning, men
bar fröet till sin sista sjukdom redan i sitt blod.
Vi sutto länge vid bordet, alla tydligen lika
intresserade af det politiska samtalet, som genom fruntimrens
deltagande deri fick anekdotiskt och pikant lif samt, om jag
så får säga, mera menskligt intresse än, vanligen politiska
samtal.
Om aftonen förde mig, M:me S * * på Milanos Corso,
en syperb promenad i alléer af härliga träd invid en nyss
anlagd stor park, i den Parisiska Boulogner-skogens smak,
med artificiella klippor, små floder och vattenfall, grupper
af sköna, sällsynta växter m. m. Midt ibland dessa
klippor reser sig en rotunda, lysande af gaslågors sken,
åter-strålade i otaliga speglar, och i detta "café della rotonda"
samlar sig Milanos granna verld sedan den promenerat på
Corso, beställer kaffe, the, glacer, ta. m. hälsar på bekanta,
språkar, speglar sig och stiger åter i sina vagnar, så dag
ut dag in, så äfven jag under de aftnar jag tillbringat här,
bjuden af artiga milanesare. På Corso ser jag en mängd
vackra, smakfulla ekipager, och i dem några poli:iska
no-tabliteter och många utmärkt täcka, eleganta
fruntimmer, mera liknande fransyskor än italienskor. Hästarne, i
synnerhet ridhästarne, äro riktiga praktexemplar, jag vet
mig ej ba sett vackrare, och ändå påstås att "eliten" af
Milanos hästar nu är vid arméen. Men — hvart förer
mig min gåspenna? Jag skulle ju tala om allmänna
ärenden. Dock, jag är just i grannskapet; ty jag talade om
de. Milanesiska damerna och jag hör allmänt här talas om
deras italienska patriotism, om deras inflytande på den
krigiska krisen, och mer än en dels rörande, dels rätt pi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
