Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 Fyra tiondeåttonde stationen.
bortgång och i känslan af en ny förbindelse att fullborda
hans verk. Dagen efter hans död utkommo alla Milanos
tidningar med sorgkanter, blott en icke, den var från ett
mazzinistiskt tryckeri. PoliBen måste tillkalla väpnad makt
för att hindra folket att förstöra tryckeriet.
På en liten middag i går hos M:me S * * *
politiserades vid bordet interessant och trefligt. Man talade om
Italiens ställning, framtid, nu-tids män — först och sist.
om Camillo Cavour. M:me S * * *, som med en schweitzisk
qvinnas förstånd förenar italienskans varma patriotism, ledde
samtalet, inifrån utåt, och förde oss till ett tryggt, gladt
hopp för Italiens frihet och framtid, Cavours verk. Hon
berättade åtskilliga yttranden af den döende statsmannen,
som visa huru fast ban sjelf trodde derpå. Om Neapel
hade han yttrat: "ingen belägring! ingen belägring.
Friheten skall ordna Italien!-’ . . . Hans sinnesstämning i
döden var glad, man hörde honom kort derförinnan flera
gånger, liksom uppmuntrande, upprepa: "det går, det går!"
Hans sista ord var: "Italien l’’
Man talade om Garibaldi, om Ricasoli, om konungen.
M:me S. berömde mycket Ricasolis romerskt fasta
karaktär och berättade pikanta anekdoter om konungen. Victor
Emanuel tyckes vara en slags "Henry quatre’’’
"ce diable ä quatre
qui a le tripl’ talent
de boire et de se bättre
et de faire le galant! *)
Hans goda hjerta, tapperhet och italienskhet göra
honom, trots hans fel och brister i hög grad populär. Icke
för länge sedan tillvägabragte han, genom sin hjertlighet,
(åtminstone för ögonblicket) en försoning emellan den
oförsonlige Garibaldi och den dödligt kränkta Cavour; i
konungens armar omfamnade båda hvarandra under tårar
och lofvade glömma allt för Italiens, för det
gemensamma fosterlandets skull. Troligt är dock, att det är
Garibaldi, den ärlige folktribunen, som dödat den store diplo-
*) Fransk »chanson».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
