Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
287
vid Cavours graf, bringat honom den hyllning, att erkänna
Konungariket Italien; men påfven och franska occupationen
förblifva tills vidare i Rom. I Mailand står handeln stilla.
’"I Milano säljer man nu endast photografier af
revolutionens heroer"’, — skörden af silke och af vin är föga
lofvande, landtmannen suckar under skattbördorna och
torkan, och i djupet af patrioternas glädje ligger ett visst
grummel jemte frågan: "hur skall det bli? hur skall det
gå?" Härpå har man ännu inte båttre svar än Cavours
sista ord: "det går, det skall gå!... Friheten skall ordna
Italien!" Men detta svar är godt.
Och nu från den fria till den fångna staden åter!
Venedig d. 21:ta Juni.
Bland taflorna på den nya utställningen i Milano, var
en, som ofta blifvit upprepad i tableaux vivants under
förliden vinter, en tafla, som föreställer den sörjande
Venezia, stödd och styrkt af Milano, två sköna,
karakter-fulla qvinnogestalter. I Milano hyste man en säker tro
att Venedig skulle bli fritt såsom Milano, man frågade
blott: när? Och emedlertid roade man sig, och hade
mycket annat att tänka på. I Venedig känner jag bättre
hu, än förut, det tryckande och tryckta af den fångna
stadens ställning, och jag skulle, efter att ha lefvat i
Milano, icke länge uthärda att lefva här.
På vägen hit under en tryckande het dag hade jag
en ny erfarenhet af den österrikiska tullkammarens
misstänksamhet. Jag beklagar uppriktigt de tyska
tulltjen-stemännen, i Peschiera, om de voro gentlemän, att nödgas
på det sätt de nu gjorde det, rifva upp och ransaka
fruntimrens effekter, äfven orena kläder 1 Det bör ha varit
för dem mycket plågsamt. De Piemontesiska herrarne
gingo betydligt mindre handgripligt tillväga, och deras
frågor voro icke utan finhet. Men på den österrikiska
sidan var förhållandet mycket olika. Emellertid inträffade
något, som gjorde uppträdet för mig ganska komiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
