Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Fyra tiondeåttonde stationen.
Jag hörde pä en gång hviskas omkring mig: "Garibaldi!
Garibaldi!" med en vißs undertryckt ton af alarm. Och
då jag såg mig om blef jag varse att mitt album
undersöktes, och att ett par små porträter af Garibaldi vållade
förskräckelsen. Snart derpå försvann mitt album, man
begärde åter att få mitt pass, och jag kallades in i —
polisens rum. Der, med ryggen vänd till mig, stod en herre,
som tycktes fördjupad i granskandet af en stor
annotationsbok, på hvars sidor jag såg en mängd namn upptecknade;
jag såg äfven att mitt pass och min person voro föremål
för granskning. Ganska obekymrad öfver hvad som kunde
hända mig betraktade jag emedlertid landskapet utanför
fönstret, Gardasjöns klara vattenspegel, omgifven af
skyhöga berg. Granskningen vid byrån hade räckt
omkring en qvart timma, då jag hörde granskaren mumla:
"gar nichts" och med ett "Ecco!", så litet artigt, som
möjligt slängde han åt mig mitt pass utan en ursäkt eller ens
en hälsning. De andra herrarne hade emedlertid huller
om buller stoppat mina effekter i kappsäckarne (mina
koffertar hade jag lemnat i Venedig), men då jag återkom
i jernvägsvagnen fann jag en hattask, som jag lemnat der
äfven upprifven och dess innehåll kastadt omkring, allt i
Garibaldi-skräcken. Man måste ursäkta folk, som lida af
den och hafva förlorat Lombardiet. Jag trodde mig hafva
mistat vid denna visitation åtskilliga af mina böcker, men
återfann dem sedan, samt allt hvad mig tillhörde ehuru det
lidit något litet af Garibaldi-perturbutionen i Peschiera.
I Lagun-staden bor jag åter uti "la Luna", har der
hvilat och sofvit, ty på fyra dygn har jag ej sofvit mera
än tre till fyra timmar hvarje natt. I fullmånans sken har
jag gjort en lång gondolfärd uppför Canal grande och
sedan tillbaka genom "la Giudecca", hvilken promenad skulle
varit härlig, om icke den varit så ödslig och så söfvande
att jag — sof två tredjedelar af vägen, och, andeligen,
hela vägen. Nej, Venedig är icke nu en ort, der vakna
själar kunna lefva. De 40,000 man österrikare, som
hålla Venetien och Venedig fången och hvad man hörer
om stadens tryckta ställning, stigande fattigdom, göra lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
