Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Venedigs barndom, mandom, ålderdom. Påfven och Kejsaren; Kejsaren och Påfven. En historia, som liknar en saga. Venedig och Milano. Nytt lif. Jernväg, national-beväring. Promenader. Fruntimmerna. Cavours död och sista ord. Följder. Comosjön. Natur och menniskor. Huru skall det gå? Cavours svar. Garibaldi i Peschiera. Panisk förskräckelse. Venedig än en gång. Gustaf Adolphs ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. Venedig och Milano.
289
här pi längden outhärdeligt. Men hellre ville jag här
van fången en fångvaktaren. Omöjligt kan detta
till-8tård räcka ’länge! Det gifves förhållanden, sora aldrig
kunna jemkas, förbittringar, som aldrig kunna försonas.
Österrikes militär-despotism, dess styrelse och straffsystem
har gjordt tyska väldet ytterligt hatadt i Venetien, och
Venedig skall aldrig mera godvilligt underkaäta sig det.
Dessutom ha nationaliteterna sina oförytterliga fri- och
rättigheter, och venetianarne ha lika fullkomlig rätt att
ickc tåla tyskarnas herravälde i Venedig, som
engelsmännen icke Fransosernas i London och svenskarna icke
ryssarnas i Stockholm.
Fordom — berättas det — när månen strålade högt
öfver lagunerna, hörde man gondolierernas sånger ljuda i
natten, oeh man såg gondol vid gondol i långa leder,
anförda af sångarechören, glida genom Canal grande. Nu
strålar äfven fullmånen högt öfver lagunernas stad, men
i dess lif är djupt nedan, all sång, all glädje tystnad.
Ingen menniskovän kan sörja öfver att den fordna
republiken gått under. Men det nya Venedig vill något
bättre än den förra. Och det nya lif, som i allt mera
sjefmedveten kraft, och klarhet uppgår öfver Europas folk,
skall ej lemna Venedig allena åt sitt öde.
Må intet folk förtvifla! Må det stå fast vid sin högre
kärlek. Då skall det slutligen segra. Må dess anförare
falla; andra skola stå upp för att intaga deras plats,
eller skall den stora osynlige träda fram! Gustaf Adolph
den store föll i kampen för samvetsfriheten, men Gud
utförde den dock till seger. Venedig sörjer i dag den
man, till hvilken hon satt sitt hopp om ,befrielse, Italiens
störste statsman. Jag ville i dag för Venedig upprepa
den store svenska konungens tröstande ord; "Gud allsmäktig
lefver!"
Fr. Bremer. Hesa. VI.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
