Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konduktörens berättelser
- »Vankelmod bor under de liljekullar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den
gräsligaste stunden i mitt lif.
Min sorg var
naturligtvis mångdubbelt större
vid min egen hustrus
dödsbädd; men nu
kände jag därtill en
fasa och förskräckelse,
som höllo på att komma
hjärtat att stelna.
Ifall herrn skrifver
om det här, som han
gärna kan göra, för
gamla herrskapet är ur
tiden och Blixtberg är
död i Amerika, så kan
han ju ta och beskrifva
lite af sig själf de
gamles fasa och jämmer
och hur skrifvarn
kastade sig öfver liket
och kysste de mörka
flätorna och skrek, som
om han legat under
maskinens hjul, eller
hvad han kan hitta på.
Men jag vet intet
om allt detta.
Ingenting, rakt ingenting. Jag var som bedöfvad, och har ännu
svårt vid att tro att det var jag, som öppnade kupédörrarna.
Jag minns ingenting förrän vid förhöret på kvällen inne på
expeditionen i —t, när trafikdirektören spände ögonen i mig
och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/2/0049.html
