Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vin, hvilkets purpur och guld glödde i karaffema. När
så bourgognen löst tungbanden, kastade man sig hufvudstupa
in på den sista litterära eller konstnärliga tilldragelsen. Och
man njöt af att få tala om konst ibland idel invigda, njöt
med människans outrotliga lust att bilda skrå af att få
diskutera alla de handtverlcets hemligheter, som borgarne
icke förstodo, och herrar kritici icke kunde lära sig ur
Brockhaus, att fritt få entusiasmera sig öfver en gul fläck
mot en röd fond, öfver en ovanlig versrad eller ett adjektiv,
som koncentrerade en stämning. Man hade sin egen slang,
mesopotamisk för de profana, men full af glada minnen
och anspelningar för de invigda, med ordsammanställningar,
toklustiga som maskeradupptåg. En grammatiker kunde
få slag, om han hört dem, och dock föllo de så pikanta
på artisternas läppar, pikanta som dessa kvintgångar,
förbjudna af den ortodoxa harmoniläran. Med vinflaskorna,
som tömdes, blef samtalet allt mer bullersamt. Alla
skrattade och pratade hvarandra i mun. Paradoxer och galna
omdömen foro som piskade snurror öfver bordet. Så blef
stämningen hög och måste resulteras i musik.
Kompositören sköts till pianot. Med en min af motvilja betraktade
han de nötta och nerfläckade tangenterna. Pianot var ett
af dessa prostituerade instrument, som offentliga lokaler
bjuda på, förnedrade af baltillställningarnas dansmusik och
svensexornas slagdängor från gathörnen och varietén, men
kompositören fick dock fram all dess återstod af klang och
ungdom, när han slog an första tonerna af Schumanns
Karnaval.
Först när det ljusnade, troppade man af. Men när
sällskapet kom ut från stimmet, tobaksröken och gaslågorna,
ut till den slumrande stillheten i gryningstimmens fina,
pärlgrå ljus, förstummades plötsligt alle man. Gatorna löpte
så långt blickarna nådde tomma och döda utan ett fotsteg
eller ett vagnshjul, som bullrade. Alla de tillskjutna
luckorna och nerfällda gardinerna gåfvo husen ett uttryck af
dvala. Nattdimmorna böljade sakta undan för
morgonvinden, och några träd tecknade sitt rimfrostiga grenverk
mot den bleka himmelen som stängelknippen af hvit korall.
Tystnaden var så skör, att snöns knarrande under sulan
skar örat som ett missljud. Det var timmen, då
drömmarnas genier uppsöka människornas läger. Man gick i en
drömd stad och drömde själf ungdomligt, ömt och
klockrent . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
