Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
I andra cirkeln med en hopplös brand
Den sjelf ur er verld kastar sig i denna,
Bortspelar och förslösar, hvad han har,
Och gråter der, der han bordt glädje känna.”
RUSKIN har uttryckt det samma med särskildt
afseende på denna härliga verldens
beundransvärda skönhet, allt för ofta uppfattad såsom
något helt naturligt och sjelfklart och nästan alltid
omtalad utan tacksamhet. »Heliga män», klagar
han, »hänvisa, då de framhålla Guds kärlek till
oss, endast sällan till de ting, i hvilka han rikast
och mest omedelbart visar oss denna sin kärlek.
Ehuru de kraftigt betona, att han gifver oss föda
och kläder och helsa — hvilket han gifver alla
lägre varelser — uppmana de oss icke till att
tacka honom för all denna hans verks härlighet
och prakt, som han tillåtit oss allena att skåda. De
uppmana oss ofta till bön och betraktelse i vår
stängda kammare, men de sända oss icke
derjemte, liksom Isaac, ut på fälten. De påyrka
sjelfförsakelsens pligt, men framställa icke pligten
att fröjda sig», och »dock har», såsom han
rigtigt anmärker på ett annat ställe, »hvar och en af
oss under vår vandring på lifvets stråt, i vårt fria
val att allt efter våra gerningar samla alla
naturens röster till en enda glädjesång eller förkrympa
och qväfva hennes sympati till en fruktansvärd
långvarig fördömelsens tystnad eller till att väcka
ett anskri från hennes berg och stenar mot oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
