Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Måste vi icke alla erkänna, att »återblicken
på vårt lif visar oss en mängd förlorade tillfällen?»»
»Den, som icke har glädje af lifvet», säger sir
T. BROWNE, »honom räknar jag blott som en
skugga, ehuru han bär med sig köttets synliga
egenskaper.»
Den helige BERNARD går i sjelfva verket så
långt, att han förklarar: »Ingenting kan göra mig
skada med undantag af jag sjelf; den sorg, som
hemsöker mig, för jag omkring med mig, och jag
lider aldrig i verkligheten utan genom mitt eget fel».
Några hedniska sedelärare hafva äfven lärt
oss det samma. »Gudarne», säger MARCUS AURE-
LIUS, »hafva gifvit menniskan alla medel i
händerna att icke falla i det verkligt ondt är. Huru
kan nu det, som icke gör en menniska sämre,
göra hennes lif sämre?»
EPIKTETOS framställer samma tanke: »Om en
menniska är olycklig, så besinna, att hennes olycka
är hennes eget fel, ty Gud har skapat alla
menniskor för att vara lyckliga.» Och på ett annat
ställe säger han: »Jag är alltid nöjd med hvad
som händer, ty jag tror, att det Gud väljer är
bättre än det jag väljer.» Och åter säger han:
»Sök icke, att de ting, som hända, skola hända
såsom du önskar, utan önska, att de ting, som
ske, måtte vara sådana de äro, och ditt lif skall
förflyta i lugn... Om du eftersträfvar något, som
tillhör en annan, så förlorar du det, som tillhör
dig sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
