Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Pligten att vara lycklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 7
Få, om ens någon, kunna likväl, skulle jag
tro, gå så långt, som den helige BERNARD. Vi
kunna ju icke göra annat än lida af smärta,
sjukdom och sorg; af förlusten af dem vi älska eller
af deras ovänlighet, fel, ja till och med redan af
deras köld. Huru mången dag har icke blifvit
molnhöljd och förmörkad af ett bittert ord!1
Det berättas om den tyske filosofen HEGEL,
att han i Jena i godan ro slutade sitt arbete Die
Phænomenologie des Geistes den 14 oktober 1806
utan att bekymra sig det allra minsta om den
drabbning, som rasade omkring honom.
Men om vi taga så liten del i vår omgifnings
intressen, att vi icke sympatisera med våra
medmenniskor i deras lidanden, afstänga vi oss äfven
från att dela deras lycka och förlora långt mer
än vi vinna. Om vi hålla oss fjerran från allt
deltagande och kläda oss i ett kallt pansar af
sjelfviskhet, utesluta vi oss från många af lifvets
största och renaste fröjder. För att göra oss
känslolösa för smärta, måste vi äfven afstå från
möjligheten att njuta lycka.
Det är i sjelfva verket omöjligt att förneka
tillvaron af det onda, och skälet, hvarför det
finnes, har länge sysselsatt det menskliga förnuftet.
Vilden förklarar det genom att antaga onda andar.
De gamle grekerna tillskrefvo menniskornas
missöden till en stor del gudars och gudinnors ovilja
och afund. Andra folk hafva förestält sig två
gudomliga principer, motsatta och stridande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
