Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Välsignelsen att ega vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 67
menniskor, hvaremot åter sådana personer, hvilkas
tankar ständigt befinna sig som på en marknad i
trängsel och brådska inom dem, stundom äro glada
att få deltaga i sällskap för att undgå vimlet inom
sig». Jag förstår emellertid icke rigtigt EMERSONS
tanke, att »menniskor sänka sig för att
sammankomma». På ett annat ställe bestämmer han
visserligen något närmare sitt påstående och säger:
»Nästan alla menniskor sänka sig för att
sammankomma med hvar andra.» Men äfven i denna form
måste jag sätta hans utsaga i fråga, i synnerhet
om jag besinnar det sammanhang, hvari han
framställer den. »Hvarje förening», tillägger han,
»måste vara en kompromiss, och, hvad som är
värre, sjelfva blomman och doften af blomman
hos hvarje vacker natur försvinner, så snart den
närmar sig andra.» Hvilken sorglig tankel Är
det verkligen så? Behöfver det vara så? Och
om det är så, skulle vänner vara af någon
verklig fördel? Jag skulle tro, att vänners inflytande
är af alldeles motsatt verkan, att en vacker
naturs blomma skall utbreda sig och att dess färger
skola blifva klarare, då den lifvas af vänskapens
värme och solsken.
Mycket af lyckan och renheten i vårt lif
beror för visso af att vi göra ett klokt val af
våra följeslagare och våra vänner. Många
menniskor tyckas i detta hänseende lita på slumpen.
Det är visserligen endast rätt och i sin ordning
att visa artighet och undseende mot en och hvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
