Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hemmets fröjder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Jag har aldrig undrat öfver att folken
dyrkat sol och måne.
Och åter, då
— — nattens djupa mörker täcker
Den äng, der nyss en gäst jag var;
En mystisk helig bäfvan väcker
Till lif hvad anden ädlast har.
Begärens storm och lustars villa
Ha slumrat in med dagens larm,
Och menskokärlek rör sig stilla,
Guds kärlek rör sig i vår barm.
När lampan åter vänligt brinner
Uti vårt trånga stilla bo,
Sitt bättre jag man återfinner,
I hjertat spridas ljus och tro,
Förnuftets stämma hörs i natten,
Och åter blomstrar hoppets vår,
Och hän till lifvets bäckars vatten,
Till lifvets källa själen trår.”
Eller då allting utomhus är mörkt och kallt,
då må hända
”Genom natten stormen ryter,
Ute faller snön så strid,
I min stilla kammar byter
Brasan allt till treflig frid.
Djupt försänkt i tankar sitter
Jag vid härdens eld så klar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
