Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hemmets fröjder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Lyssnar hur beskäftig kittel
Sjunger om förflutna dar.”
Ty då allt tages i betraktande, äro hemmets
sanna fröjder icke utom utan inom hus, och »den
husliga menniska, som icke älskar någon musik
högre än sin egen köksklockas och de visor, som
veden sjunger för henne, då den brinner på
härden, njuter en vederqvickelse, som andra aldrig
drömma om.»
Vi älska klockans pickande och eldens
sprakande, liksom ljudet af kråkornas kraxande, icke
så mycket för deras egen skönhets skull som
för de tankar de väcka.
Det är en stor sanning, att då vi draga oss
till baka för oss sjelfva, kunna vi frammana, hvilka
minnen vi behaga.
”Ack, barndomens stunder med minnen så milda,
Frammanas för själen till lif uppå nytt;
Se trädgården, ängen och skogen, den vilda,
Och alla de ställen från åren, som flytt.” |
Det är icke så mycket »nöjet att sitta vid
brasan och njuta af alla ett anspråkslöst hems
heqvämligheter», som fastmer KEBLES högre och
bättre ideal:
”Ljuft hemmet är, och hvar förtrogen blick,
Som ökar glädjen och fördelar smärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
