Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädeskjol, åtsittande, röd tröja med sobelbräm och liten, hög hatt.
Den var av ett utmärkt tyg och visst inte utnött, men det
var tokigt i alla fall. Det var en längd på kjolen, så att
Ulla inte kunde ta ett steg i den, och det var så rasande
galet att se henne i det röda livet. Ulla ville, att fröken
Snövit också skulle pröva klänningen, och när hon fick den
på, blev både Ulla och mormor Beata alldeles förtjusta.
”Oj då”, sa Ulla, ”så synd, att det inte är du, som har fått
den här granna presenten! Den är, som den vore sydd åt
dig.”
Ulla satte henne framför spegeln, bredde ut håret lite
och fäste på henne hatten. ”Titta på henne!” sa hon till
mormor. ”Ser hon inte ut som en liten nådig grevinna?
Har ni nånsin sett henne så täck?”
Ulla ville rakt inte, att fröken Snövit skulle ta av sig
riddräkten, innan söta far och klockar Moreus hade fått se
henne i den.
Jag får säga en sak. Fröken Snövit borde aldrig klä ut
sig. Hon blev nu genast så uppspelt och tyckte, att hon
var någon annan än sig själv. Mormor och Ulla skrattade,
så att de låg dubbla, därför att hon började gå och tala
som nådig grevinnan.
Och Ulla sa än en gång, att hon aldrig skulle förlåta
henne, om inte hennes man fick se henne som grevinna. Hon
envisades med att de skulle gå opp i stora byggningen.
Fröken Snövit tänkte för sig själv: ”Kanske att söta far
ändå inte tycker om, att jag klär ut mig, nu sedan han har
blivit så allvarsam emot mig. Förr fick jag göra det, så ofta
jag hade lust, men nu är allt annorlunda.”
Men hon var modig, därför att Ulla var med, och hon
uppmuntrade sig själv: ”Inte går det an, att du alldeles
låter kuva dig. I dag är ju söta far sig lik igen. Inte kan han
finna något opassande i att du har satt på dig grevinnans
klänning.”
Hon hade också en annan tröst. Hon trodde, att söta mor
inte skulle misstycka, att de förde lite spektakel med nådig
grevinnan.
När de följdes åt utför trappan, fick Ulla Moreus en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
