Bobsleigh - Bokbinderi Bobsleigh [båbbslej], bob, låg 2-4-manna-kälke. Ratt el. styrlinor. Tävling med b. olympiagren. Boccaccio [båkkattjå], Giovanni, 1313-75, ital. renässansförf.-, föregångsman inom ital. litt. o. humanism. Den moderna novellens grundare med mästerverket Deca-mergne 1348-53, hundra berättelser, präglade av sinnlighet o. livsglädje. Boccherjni [båkke-], Luigi, 1743-1805, ital. komp., ca 30 symfonier, rik produktion av kammarmusikverk för stråkar. Bock. 1. Hane av getdjur, rådjur, hjort m.fl. - 2. Hoppredskap. - 3. Bocköl, starkt mörkt öl. Bockstensfyndet, mossfynd (1936) av välbe-varat manslik från 1300-t., dräkten nu i Varbergs museum. Bodafors, köping i n. Småland. 2 600 inv. Möbelfabriker. Bodega, sp., värdshus, vinstuga. Bodelning, delning av makars gemensamma egendom (giftorättsgodset). Boden, stad (1919) i Norrbotten. 13 700 inv. Järnvägsknut. Viktig militärstad. Bodens fästning, färdig på 1910-t. Bodensjön [bå-], gränssjö mellan Schweiz o. Tyskl., genomfluten av Rhen. Bodräkt, stöld från anhörig. Body-guard [båddi-gad], eng., livvakt. Bper, holl., ’bonde’, förr: vit kolonist i Sydafrika av holl. härstamning. Boerkriget, kriget 1899-1902 mellan Storbr. o. boerrepublikerna Transvaal o. Oranje-fristaten, orsakat av eng. expansion i Sydafrika. Boerrepublikerna annekterades men fick kort efter freden självstyrelse. Boethius. 1. Axel, f. 18.7.1889, klassisk arkeolog, prof, vid Gbgs högsk. 1934-55, dess rektor 1946-51. Arbeten bl.a. om Roms arkitektur. - 2. Gerda, f.10.8.1890, syster till B.l, konsthistoriker, prof:s namn 1938, intendent för Zornmuseet i Mora 1921-57, Zornmonografier. Boytt, dosa kring verket på fickur. Bofink, finkfågel. Vita vingband, hona brun, hane rödbrunt bröst, blågrå hjässa, brun rygg. Allmän i Sv. Flyttfågel. Drillande sång. IB Fåglar HL AB Bofors, bruk i Karlskoga, gr. 1646. Tillv. av stål o. stålarbeten, kanoner o. annan krigsmateriel, kem.-tekn. produkter. Dotterbolag bl.a. Nydqvist & Holm AB, Trollhättan (lokomotiv, motorer m.m.). Verkst. dir. Sverre R:son Sohlman. Bog. 1. Skulderpartiet hos större däggdjur. E Styckning. - 2. Buktiga delen av fartygssidorna vid stäven. Bogart [båoga:t], Humphrey, 1899-1957, amer. filmskådesp. Manliga, ofta »hårdkokta» rolltyper. Bogesund. 1. Ulricehamn före 1741. - 2. Gods v. om Vaxholm, 1863-1946 fideikommiss, tvångsinlöst av staten efter vanhävd (»Lex B.»), nu fångvårdsanstalt för rattfyllerister. Byggi(e), oftast 2-axligt underrede på j ärn-vägsvagn, något vridbart. Bogotå, huvudstad i Colombia, Sydamerika. 2645 m ö.h. 1,1 milj. inv. Ärkebiskopssäte. Univ. Stor flygtrafik. Gr. 1538. Bogspröt, rund trä- el. järnstång, utskjutande från ett fartygs förstäv. Bohem, fr. bohème, person, särsk. konstnär, som för ett sorglöst o. oregelbundet liv. Bohr, Niels, f. 1885, dansk atomfysiker, nobelpris 1922. Uppställde 1913 en grundläggande modell av atomernas uppbyggnad. Medverkade 1943-45 i USA i arbetet med atombomben. Bohus, fästningsruin i Göta älv vid Kungälv. Fästningen gr. 1308. Bohuslän, Sv:s västligaste landskap. 4 448 km2, 165 000 inv. Tillhör Göteborgs och Bohus län. Kal, fjordrik skärgård o. bördigt sprickdalslandskap. Milt, regnrikt klimat. Fiske, sjöfart, många industrier, badorter. B. tillföll Sv. vid freden i Roskilde 1658. Boileau-Despréaux [boalå-depreå], Nicolas, 1636-1711, fransk förf. o. kritiker, lagstiftare för fransk-klassicismen främst genom sin estetiska lärodikt L'Art poétique 1674. Boj, ruggat enfärgat ylletyg (kardgarn) i tvåskaft, anv. bl.a. till spelbord. Bojarer, ryska adelsmän som behärskade all jord o. alla ämbeten; deras välde bröts på 1500-t. av Ivan den förskräcklige. Bojer, Johan, 1872-1959, norsk förf., sam-hällsskildrare, religiös livssyn. Lofoten-skildringen Den siste vikingen 1921. Bojkott, avbrytande av (ekonomiska) förbindelser med person, företag e.d.; oftast anv. i samband med arbetskonflikter. Bo Jonsson Grip, d.1386, riksdrots, landets störste jordägare. Anläde Gripsholm. Bok. Det äldsta skriftmaterialet frånsett ler-tavlorna är egypternas, grekernas o. romarnas bokrullar, upprullade remsor hopklistrade av papyrusblad. Under de l:a århundradena e.Kr. började man skriva på pergamentsblad, hopfästade i ryggen. Bokpärmar började samtidigt tillverkas av elfenben el. ädla metaller, senare av läder. Ca år 1000 kom konsten att göra papper till Europa, men dyrbarare böcker gjordes under hela medeltiden i pergament. Allmän egendom började boken bli först sedan boktryckarkonsten blivit vanlig på 1500-t. o. särsk. sedan handpressen ersatts av snällpressen. E Tryckeri. Bok, 25 ark papper; 20 böcker = 1 ris. Bok, rödbok (efter vedens färg), Fqgus sil-vqtica, sambyggare, parvisa trekantiga nötter, bokollon, i taggig fruktskål. Mellaneuropas viktigaste lövträd; i Sv. främst i Skåne. Bränsle, möbelvirke. Blodbok, odlad, har rödbruna blad. E Träd II. Bokbinderi, den bearbetning av tryckta el. otryckta ark som ger färdiga produkter såsom böcker, tidskrifter, block m.m. Vid bindning av böcker falsas (viks) först arken, hopsamlas o. förses med för- o. eftersättsark (klistras på), varefter vid häftningen arkens ryggar sys ihop o. fästs 103