Aretino - Arier ARGENTINA ■ Historia i sammandrag 1500 Spansk kolonisation (Santa Fé 1573, Buenos Aires 1580). Jesuitmission. 1700 Det spanska vicekonungadömet La Plata med Buenos Aires som huvudstad (1776). 1800 Frihetskriget 1810-42. Oberoende proklameras 1816. Inbördeskrig. Krig med Paraguay 1865-70. Ca 1875 ekonomiskt uppsving med stor immigration. 1900 Förbund mellan Argentina, Brasilien o. Chile (ABC-alliansen 1915). Neutralitet i l:a världskr. Motståndare till US A-inflytande i Latinamerika (Limakonferensen 1939). Inträde i 2:a världskr. på de allierades sida 1945. 1950 J. Peron president 1946-55. Korporativ fascistisk diktatur. Statskupp störtar Perön-regimen 1955. 1960 Peröns efterträdare A. Frondizi störtas 1962. De militära kretsarna motarbetar peronisterna. President J. Guido (1962-63) i militärens ledband. Efterträdaren Arturo Illia störtas 1966 genom en militärkupp, därefter militärjunta ledd av Onganfa, som upplöser folkrepresentationen och de pol. partierna. 1970 Ny militärregim tar makten, president Lanusse (1971). Allmänna val för återgång till civilt styre 1973 resulterar i seger för peronisterna. Hector Campora blir president men avgår till förmån för Juan Perön. Aretino, Pietro, 1492-1556, ital. förf., smädeskri-vare o. naturalistisk sedeskildrare. Arga unga män, beteckn. för unga, frejdigt allmänkritiska förf, på 1950-t. Argentina, rep. i s.ö. Sydamerika. 2,8 milj, km2, 24,3 milj. inv. Befolkningen härstammar övervägande från invandrade spanjorer o. italienare (endast 25 000 indianer). Off. språk spanska, övervägande katoliker. Huvudstad Buenos Aires (se d.o.). - I stor utsträckning ett gräsbevuxet slättland (pampas) med berg i väster (Anderna). -Viktigt jordbruksland (vete, majs, linfrö, vin) med betydande boskapsskötsel (nötkreatur, får, hästar). Livsmedelsindustri, stålindustri, bilfabriker, petroleum (självförsörjande). - A. utgör en förbundsrep. Folkrepresentation är en kongress på två kamrar (senaten med 46 medl. o. deputeradekammaren med 192), som i praktiken inte fungerat 1966-73. K Sydamerika.□□ Argpn, Ar, grundämne, färg- o. luktfri ädelgas. Framställs ur flytande luft. Argonauta. E Bläckfiskar. Argonauterna, grek, sagohjältar, deltog i Jasons färd med skeppet Argo för att återta »gyllene skinnet». Argot [argå], fr., (parisiskt) slangspråk. Argument, skäl, bevisgrund. Argumentera, anföra skäl. Argus, Argos, i grek. myt. jätte med hundra ögon. Argusögon, skarp, vaksam blick. Ari, Carina (eg. Carin Jansson), 1897-1970, dansös, balettmästare o. koreograf. Verkade hu-vudsakl. i Paris. Uppsättningar på Operan i Sthlm 1935-37. Aria, solosångstycke i opera, oratorium m.m.; även konsertaria (till orkester). Ariadne, i grek. myt. kung Minos’ dotter; hennes nystan hjälpte Theseus ur Minotauros' labyrint; därav ariadnetråd. Arianismen, lära uppkallad efter den alexan-drinske presbytern Arius (300-t.). Uppfattar Gud som det rena varat o. Sonen som icke född utan skapad av Fadern. Arid, torr, ökenartad. Ariel. 1. Jerusalem (enl. Jesaja). - 2. Änglanamn. - 3. Luftande i Shakespeares Stormen o. Goethes Faust. - 4. En av Uranus’ månar. Arier, av sanskrit arya, ’ädel’, urspr. de indoeurop. folk som drog in i Iran o. Indien ca 2000 f.Kr.; nu språkvet. term för de folk som här talar indoeurop. språk. - I nazistisk raspolitik: person av icke-judisk härstamning. ARKEOLOGI Kort historik 1578 Roms katakomber upptäcks. 1709 Den romerska staden Herculaneum upptäcks o. börjar utgrävas. 1748 Pompeji, begravd i aska år 79 e.Kr., upptäcks o. börjar utgrävas. 1764 Tysken J. J. Winckelmann utger »Geschichte der Kunst des Altertums», den moderna arkeologins grundläggande arbete. 1798 Napoleons expedition leder till upptäckten av Egypten som arkeologiskt forskningsområde. 1802 Tysken G. F. Grotefend lägger grunden till tolkningen av kilskriften. 1822 Fransmannen J. F. Champollion lyckas tyda den hieroglyfiska skriften på den s.k. Rosettestenen. 1829 Det första arkeologiska institutet grundas i Rom. 1836 Dansken C. J. Thomsen framlägger tre-periodsystemet, forntidens indelning i sten-, brons- o. järnålder. 1840-t. Engelsmannen G. Dennis lägger grunden till etruskologin. Hans landsman A. H. Layard börjar utgrävningen av Ninive. 1856 Fynd av resterna av Neanderthalmannen lägger grunden för den äldre stenålders-antropologin. 1870-t. Svensken O. Montelius framlägger sin »typologiska metod», ett dateringssystem byggt på formernas utveckling ur varandra. 1871 Tysken H. Schliemann börjar utgrävningar i Troja o. (1874) i Mykene, varvid den grekiska bronsålderskulturen (den mykenska kulturen) upptäcks. 1878 Tysken W. Dörpfelds metodiskt epokgörande utgrävningar i Olympia. 1879 Upptäckten av grottmålningarna i Altamira (Spanien) visar den förnämliga äldre stenålders-konsten. 1900 Engelsmannen A. Evans börjar utgrävningar på Kreta o. klarlägger den minoiska kulturen (Palatset i Knossos). 1906 Grävningar i Bogazköy (Turkiet) av tysken H. Winckler leder till upptäckten av hettiternas huvudstad med dess arkiv. 1910 Svensken G. de Geer framlägger sin metod ätt kronologiskt bestämma de geologiska avlagringarna efter istiden. 1916 Svensken L. v. Post framlägger pollenanalysen, ett viktigt hjälpmedel för fynddatering. 1922 Engelsmannen H. Carter upptäcker Tutanchamons grav. 1947 Manuskript till några av Gamla Testamentets böcker, de s.k. Dödahavsrullarna, påträffas. 1950-t. Den radioaktiva åldersbestämningen, den s.k. C^-metoden, utexperimenteras i USA av nobelpristagaren Willard F. Libby. 1953 Engelsmannen M. Ventris lyckas bestämma tolkningsprinciperna för en minoisk skrift, den s.k. linear B-skriften. 1963 Flyttningen av klipptemplen vid Abu Simbel (Egypten) påbörjas. Templen hotades att sättas under vatten när nya Assuandammen byggdes. 42