Kinematograf - Kjusa Kinematograf, äldre namn på dels filmprojektor, dels biograf. Kineseri, efterbildning av kines, stil; pedantiskt formtvång. Kinesiska, ett sino-tibetanskt språk, talat i Kina av omkr. 720 milj. Flera olikartade dialekter. Skrivs med kinesisk skrift. E Skrift. IB Språk. Kinesiska muren, försvarsmur i n.ö. Kina, påbörjad på 200-t. f.Kr., om- o. utbyggd under Mingdynastin. Längd ca 4 000 km, höjd 8 m, övre bredd 5-6 m. IB Kina. Kinesiska svalbon, se Salanganer. Kinestetisk, som hänför sig till rörelseförnimmelserna. Kinestetiskt sinne, det rörelsesinne som ger besked om lemmarnas läge o. rörelser i förhållande till varandra. Kinetik, del av mekaniken, behandlar kroppars rörelse som funktion av de på kropparna verkande krafterna. Kinetisk, som avser k. Kinetisk energi, rörelseenergi. King, Martin Luther, 1929-68, amer. negerledare, förkämpe för rasproblemets lösning med ickevåldsmetoder. Nobels fredspris 1964. Mördad. King's Cup, ständigt vandringspris i inomhus-tennis mellan nationslag, uppsatt 1936 av Gustav V. Kinin, jämte formen kinidin, besk, i större doser (över 1 g) starkt giftig alkaloid, som fås ur barken från olika kinaträd, hemmahörande i Sydamerika o. odlade i Ostindien. K. är bl.a. febernedsättande. E Medicinalväxter II. Kinna, tätort vid Viskan, centralort i Marks kommun, s. Västergötland, 12 470 inv. Textilindustri, wellpapp- o. betongvarufabriker, emaljverk. Kinnekulle, platåberg i Västergötland, vid Vänerns s.ö. strand, 307 m ö.h., med horisontella lager kalksten, sandsten o. skiffer o. med en kalott av diabas. Yppig växtlighet, lövängar. Kinsey, Alfred Charles, 1894-1956, amer. zoolog, prof. Utgav 1947 Mannens sexuella beteende (»Kinseyrapporten») o. ett motsvarande arbete om kvinnan 1953. Kinshasa, före 1966 Léopoldville, Zaires huvudstad. 1,3 milj. inv. Afrikas största flodhamn (Kongofloden). 1927-60 huvudstad i dåvarande Belg. Kongo. Kipsk [k- el. tj-], urspr. trädgårdspaviljong i österländsk stil; liten byggnad för tidnings-försäljning m.m.; telefonkur. Kipling, Rudyard, 1865-1936, eng. förf., f. i Indien. Förhärligade handlingskraften o. det brittiska imperiebyggandet. Nobelpris 1907. Djungelboken (1894-96). Kirchner, Ernst Ludwig, 1880-1938, tysk målare o. grafiker, ett av den tyska expressionismens stora namn. En av ledarna i konstnärsgruppen Die Brücke, gr. 1905. Kirgizien, Kirgisiska SSR, unionsrep. (1936) i s. Sovj. 198 500 km2, 3,0 milj, inv., 40% kirgiser, 30% ryssar. Bergland (Tienshan o. Pamir). Jordbruk (vete, bomull, tobak, frukt) o. boskapsskötsel (får). Bly, olja, kvicksilver. Huvudstad Frunze, 131 000 inv. Kirke [k-], lat. Circe, i Odysséen skön o. troll-kunnig kvinna, som förvandlade Odysseus’ skeppskamrater till svin. Kiromanti, konsten att spå i händer. Kiropraktik, läkemetod som bygger på teorin att ryggkotornas läge har betydelse som sjukdomsorsak. Kiropraktor, kiropraktiker, utövare av k. Kirskål, Aegoppdium podagraria, max. 1 m hög flockblomstrig ört med djupt treflikiga blad o. vita blommor. Upp till Värmland samt Ångermanland. E Blommor IV. Kiruna, gruv- o. turistort i n. Lappland, 23 280 inv. Har vuxit upp kring Kiirunavaara, Luossa-vaara o. Tuolluvaara malmfält. LKAB o. TGA sysselsätter hälften av arbetskraften. Arméns jägarskola. Rymdraketbas. Glaciärforskning. - K. kommun se E Sverige. Kirurgi, den gren av medicinen som sysslar med sjukdomars behandling genom ingrepp med instrument. Kirurg, läkare som utövar kirurgi. Kisel, Si, ett icke-metalliskt grundämne, som ingår med mer än 25% i jordskorpan (endast syre är vanligare). Ren kisel är i allmänhet brun el. svart. Kiseldioxid, SiO2, förekommer i naturen som kvarts. Kiselsyrans salter kallas silikat. Silikoner är organiska kiselföreningar med stor beständighet mot bl.a. värme. Kiselgur, vitaktig o. mjölig jordart, som består av skal från kiselalger. Kiselsten, rundslipad strandsten (vanl. kvarts). Kissinger, Henry, f. 1923, amer. pol. skriftställare o. historiker, president Nixons utrikespol. rådgivare från 1969, utrikesminister från 1973. Vietnamförhandlare. Nobels fredspris 1973 tills, med Nordvietnams Le Duc Tho. Kitchener, Horatio Herbert, 1850-1916, earl K. of Khartoum (1914), britt, fältmarskalk. Överbefälhavare i egypt. armén 1892-99 (krossade mahdistupproret 1898), sedan i boerkriget. Krigsminister 1914. Kithara, kitara [k-], forngrek. stränginstrument av lyratyp med minst sju strängar. Apollons attribut. E Musikinstrument I. Kitin, kvävehaltigt kolhydrat som ingår i skalet hos kräftdjur, insekter m.fl. Kitsch, ty., strunt, smörja (spec. om konst). Kitt, Eartha, f. 1928, amer. sångerska i populärgenren. Kittelflickare, person som reparerar kittlar. Kittost, halvmjuk ost behandlad med svag saltlösning o. vars mognad orsakas av speciella jästsvampar. Ex: port salut o. tilsitost. Kivi [k ], en grupp små strutsfåglar med gråbruna, hårlika fjädrar o. lång näbb. Storlek som tamhöns. Nya Zeelands skogar. Fridlysta. E Fåglar IX. Kivi [kivvi], Aleksis, eg. Stenvall, 1834-72, finl. förf., finskspr. Med den humoristiska folklivs-skildringen Sju bröder 1870 skapade K. ett finskt nationalepos. Ä‘ven dramatik. Kivik, fiskeläge o. badort vid Hanöbukten, 718 inv. I juli varje år hålls Kiviks marknad. Kjellgren, Josef, 1907-48, förf., en av de Fem unga 1929. Arbetarskildringar. Människor kring en bro 1935. Kjellson, Ingvar, f. 1923, skådesp., vid Uppsala stadsteater, Sthlms stadsteater o. vid Dramaten. Mångsidig karaktärsskådespelare. Kjer, Bodil, f. 1917, dansk skådesp. vid bl.a. Det Kongelige. Kjerrman, Egon, f. 1920, kapellmästare, populär allsångsledare. Kjerulf, Halfdan, 1815-68, norsk komp. Bl.a. sånger i norsk folkton. Kjusa, dalkjusa, äldre ord för trång dal. 396