Klack - Kli Klack, fr. claque, samling personer som applåderar mot betalning el. i kör hejar på sina favoriter (heja(r)klack). Klagan, hänvändelse till högre instans för att få rättelse i underordnad myndighets beslut. Klagomuren, den enda återstoden av Jerusalems gamla tempel. Vid K. samlas judarna enl. urgammal sed vid vissa tider för att klaga över templets ödeläggelse. K. låg i den jordanska delen av Jerusalem 1948-67. Klagovisorna, bibliska klagosånger över Jerusalems fall, felaktigt tillskrivna Jeremia. 500-t. f.Kr. Klaipeda, ty. Memel, hamnstad i Litauen, Sovj. 140 000 inv. Skeppsvarv, sågverk, cellulosafabriker. K. tillhörde Sv. 1629-35. Klämmer, se Parentes. Klan, eng. elan, benämning på stam el. ätt i Skottl. o. Irland. Klanväsendet är sedan länge off. avskaffat. - I t.ex. Afrika en besläktad grupp med ett överhuvud som står i rituell kontakt med klanens förfäder. Klander, yrkande vid domstol att åtgärd el. förrättning skall förklaras oriktig el. ogiltig. Klapperstenar, stenar som genom vågornas inverkan nötts jämna mot varandra. Klarbär, se Körsbär. Klarera, göra klar; betala skuld; göra ett fartyg klart för in- el. utlöpande i hamn genom erläggande av hamn- o. tullavgifter. Klarinett, träblåsinstrument med enkelt rörblad. Basklarinett ligger en oktav djupare än k., kontrabasklarinett ytterligare en oktav djupare. (B Musikinstrument I. Klarälven, flod i Norge (Trysilelv) o. v. Sv. Vänerns största tillflöde. 500 km lång. Stort delta. Kraftverk. Flottled. K.-Göta älv 720 km. Klass, grupp, avdelning. I det gamla klassamhället särskildes tre samhällsklasser, »överklass», medelklass o. arbetarklass. I statistiska sammanhang en indelning i tre socialgrupper (se d.o.). Enl. Marx är klasskampen mellan dem som äger produktionsmedlen o. de av dem exploaterade arbetarna utvecklingens drivkraft. Klassicism, stilriktning vars ideal är den klassiska, dvs. den antika grekiska o. romerska konsten. Ofta med fasta regler. Klassiserande, i klassicismens anda. Klassicistisk, som hör till el. kännetecknas av klassicism. Klassicitet, egenskapen att vara klassisk. Klassificera, indela i klasser; inordna i klass el. grupp, bestämma. Subst: klassifikation. Klassiker, konstnär vars verk anses klassiskt (av bestående värde); även kännare av antik kultur. Klassisk, eg. tillhörande den grekisk- romerska kulturen; även av bestående värde, mönstergill. Klassisk musik, i vardagligt tal äldre »accepterad» seriös musik; även om sådan musik som fick sitt mest fulländade uttryck i wien-klassicismen. Klasskonferens, sammanträde mellan rektor, studierektor o. de lärare som undervisar i en klass (ibi. även skolläkare); handlägger frågor om elevernas flit o. framsteg, ordning o. uppförande. Klasslärare undervisar skolklass i alla el. flertalet ämnen. Mots: ämneslärare. Klastisk kallas bergart uppbyggd av sammankittade rester av tidigare bergarter. Klaustrofobi, cellskräck. KLOAKDJUR 1 Näbbdjur. 2 Myrpiggsvin. Rutan: De honliga könsorganen hos myrpiggsvinet. a. Kloak, dvs. gemensam utförselgång för tarm, urin-och könsorgan, b. äggstockar, c. urinblåsa, d. ändtarm, e. äggledare, f. urinledare, g. urogenitalkanalen, i vilken urinröret och äggledarna mynnar, h. analöppningen som jämte urogenitalkanalen mynnar i kloaken. Klausul, (tilläggs)bestämmelse, förbehåll, punkt (i kontrakt o.d.). Klav, notskriftstecken, som anger tonhöjds-betydelsen. E Notskrift. Klaver, beteckn. för äldre former av hammar-klaver; även benämning på piano o. dragspel. Klaverutdrag, pianotranskription av opera, orkesterverk e.d. Klaviatur, samtliga tangenter på ett tangentinstrument el. en tangentmaskin. E Notskrift. Klavikprd, clavichord, gammalt klaverinstrument, hos vilket strängarna anslås av en metalltunga. Klee |kle], Paul, 1879-1940, schweiz. målare, lärare vid Bauhaus. En av det moderna måleriets föregångsmän med starkt inflytande särsk. på surrealismen. Utsökt färgkänsla, lyriskt fantasifull ton. von Kleist [klajst], Heinrich, 1777-1811, tysk förf., urspr. preussisk militär. Novellen Michael Kohlhaas 1810. Klemperer, Otto, f. 1885, tysk dirigent. Främst klassisk repertoar. Klensmed, hantverkare som tillverkar o. reparerar smärre metallsaker. Klengter, klenor, ett slags flottyrkokta (jul-)kakor. Kleopatra [kleå-], 69-30 f.Kr., egypt. drottning 51, berömd för sin skönhet. Caesars älskarinna, senare g.m. Antonius. Tog sitt liv, enl. traditionen genom bett av en orm. Kleptomani, sjuklig tjuvaktighet. Kleptomanen är ofta ointresserad av det stulnas värde. Kleresi, klerus, clerus, kyrkans prästerskap. Klerk, präst; lärd; skrivare. Kletzki, Paul, 1900-73, polsk-schweiz. dirigent. Internat. känd gästdirigent. Kli, avfallsprodukt (skal m.m.) vid mjöl- o. grynframställning. Anv. som fodermedel; ingår även i sammalet mjöl. 397