åtminstone genom de öppna fönstren kunna öfverse allt. Kejsarinnan, som med prinsessorna och hofdamerna stod vid fönstren, räckte honom nådigt handen till välkomst, och Gulliver kysste den knaböjande, vid hvilket tillfälle blott hans alltför stora näsa var honom till besvär, emedan han måste frukta att med den stöta Hennes Majestät i ansigtet. Härpå tog han hela slottet i ögonsigte och kunde icke nog förundra sig öfver den prakt, som herrskade här. Någon tid derefter fick Gulliver helt oförmodadt ett besök af den kejserlige Geheimestatssekreteraren Marinelli, som önskade tala med honom i enrum. Gulliver tog honom mycket artigt på sin hand och satte honom på templets nedersta galleri, hvarest hans öra, åtminstone när han satte sig ned var i samma höjd med den förnäma herrn. Denne hade kommitt å sin kejsares vägnar, emedan det icke gällde något mindre än att sluta förbund med Gulliver mot ett annat litet örike, nemligen det i Blefuscu, med hvilket kejsaren nu i 36 månader fört ett krig, som kostat Lilliputien 40 af de största skeppen förutom många mindre, och 30,000 man matroser och soldater, utan att det haft någon afgörande utgång. Gulliver var genast villig härtill, och detta