Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 15. Hos eremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
den nyfödda lilla varelsen kommit död till världen och blifvit
begrafven?
— Då har man begrafvit det mig obekanta lilla liket i mitt
barns ställe. O Bror, Bror, hvilken grym, hjärtlös bof är inte du!
Lilly pressade ned ansiktet i kudden och grät så bittert.
— O, gif mig åtminstone igen mitt barn, mitt arma, oskyldiga
barn! snyftade hon.
— Det får jag lof att fråga doktorn om, sade gubben.
— Kan ni det? frågade Lilly, och besjälad af ett svagt hopp
drog hon en lättnadens suck.
— Åh ja, det är kanske inte omöjligt. Om ni bara ger er
till tåls, så hämtar jag hit honom. Om en timme skulle han kunna
vara här, ifall jag träffar honom hemma. Och sedan, det hoppas
jag med tillförsikt, skall ni också strax inse, att han är en
hedersman, cch att ni gjort honom stor orätt, när ni beskyllt honom for
ett straffbart samförstånd med grefven, er man.
— Gå, gå, herre, och kalla hit doktorn! bad Lilly under heta
tårar. Ni gjorde en tröstlös mor en så stor tjänst, som ni aldrig i
üfvet skulle kunna göra någon annan, om ni lyckades förmå
doktorn att lämna mig sanningsenliga uppgifter om mitt barn, eller
ännu bättre, att återgifva mig det välbehållet. Ginge det så, hade
jag mitt barn, då, o, då skulle jag undergifvet foga mig i mitt bittra
öde och tåligt lämna min framtid i den käre Gudens hand.
— Jag går, svarade gubben. Hoppas det bästa, fru
grefvinna ! Mig gör ni den bästa gentjänst, om ni sedan skänker mig
ert förtroende och betraktar mig som en uppriktigt välmenande
beskyddare och vän.
Med dessa ord skyndäde gubben ut ur rummet, och listigt
leende begåfvo sig de båda männen — doktorn hade under tiden
spelat lyssnare — åter ned i hans underjordiska våning.
Brummer hade naturligtvis genast kun nat gå in till grefvinnan,
men det borde ju se ut, som om fader Elias varit tvungen att
hämta honom långväga ifrån.
Först efter nära två timmars förlopp, hvilken tid grefvinnan
tillbragte i den mest pinande otålighet och längtan efter en glädjande
underrättelse, gjorde de båda männen min af att att åter begifva
sig till Lillys fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
