Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
ifall icke Anna upprepade gånger kallat honom en erbarmlig
pultron.
Ändtligen stodo de utanför grafkapellet.
— Hvad var det? hviskade plötsligt grefven och såg sig skyggt
om.
Han var så rädd, att han hackade tänder."
— Antagligen ett spöke, svarade Anna i en ton af bitande
hån. Hörde du inte också ett suckande, klagande och stönande?
— Anna, håna inte, åtminstone icke nu! bad grefven. Jag
kan ju ha misstagit mig, eftersom jag är så upprörd. Det är
rysligt för mig att nödgas stiga fram till Lillys kista. Men det måste
du ju finna helt förklarligt, jag är ju i alla fall hennes . . .
— Mördare, ifyllde Anna med grymt välbehag i hviskande ton.
Grefven ryckte till som för en elektrisk stöt, och hans
följeslagare hörde tydligt, hur han hackade tänder.
— Fort, John! Öppna och gå före! Du och jag känna ingen
fruktan.
Betjänten lydde, dock icke utan en viss tvekan.
Äfven honom föreföll det, som grep honom redan nu en
järnhand i nacken och tryckte honom till marken.
Liksom för att intala sig själf mod hviskade han:
— Jag är inte ens rädd för själfva fan.
Han steg in i grafkapellet, lyssnade och såg sig spejande
omkring, under det han tände ljuset i lyktan.
Nu följde grefven och Anna efter och drogo fort igen dörren
efter sig, för att ingen förrädisk ljusstråle skulle kunna uttränga i
det tria.
— Men rru fort ned, så att man slipper tänka på den här
smörjan vidare! manade Anna.
När John tvekade att öppna dörren till grafkammaren, tog hon
själf nyckeln, öppnade dörren och gaf sedan John en så
försvarlig knuff, att han flög utför de få trappstegen.
— Se så, nu är nummer ett redan nere, skrattade hon
öfvermodigt. Nu kommer din tur, Bror, som nummer två. Se där! —
Så där ska’ man böta spökrädda mesar.
Med dessa ord gaf hon äfven grefven en så kraftig stöt, att
han halft springande, halft fallande for utför trappan till den plats,
dit John redan blifvit förpassad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
