Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 16. Ett ödesdigert steg - 17. Fångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
— En barbarisk kvinna, er Anna, herr grefve, anmärkte
betjänten klagande. Jag slog mig så illa, så jag vet verkligsn inte,
om jag står på benen eller hufvudet.
Hade de gudlöse vetat, hvad som just nu tilldrog sig utanför
grafkapellet, så skulle de nog ha talat i en helt annan tonart.
Knappast hade Anna gått ett par steg ned, innan den där
hemlighetsfulla gestalten närmade sig kapellet. Strax därpå
öppnade den ljudlöst dörren och smög sig in.
Som ett spöke, som en skugga sväfvade den bort till dörren,
som ledde ned till grafkammaren, lyssnade där några ögonblick och
slog sedan plötsligt igen dörren, reglade den, drog ur nyckeln, ilade
ut och reglade äfven ytterdörren.
— Fångna, kom det öfver den spöklika gestaltens läppar,
liksom talade en röst från grafven.
SJUTTONDE KAPITLET.
Fångna.
Visserligen hörde grefven och hans följeslagare bullret, när
dörren slogs igen, men de fingo ej tid att tänka därpå, innan
plötsligt en varelse med glödande ögon kom rusande emot dem.
Anna utstötte ett skri.
Grefven och John togo till benen.
Åter igen utstötte Anna ett skri, när hon kände sig gripen och
omkullkastad af den hemska varelsen.
Af ångest och skräck var hon nära att förlora sansen.
Så mycket hade hon emellertid klart för sig, som att den
varelse, hvars glödande ögon med en grönaktig glans så hemskt
lågade mot henne, låg som en tryckande mara på hennes bröst och
liksom med en skarptandad käft höll hennes strupe så hårdt sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
